Dag 477 (332) - sista april

I natt har jag sovit gott, men jag vaknade halv sju idag med. Detta fast att jag gick och lade mig vid halv ett igår. Jag tvingade mig ännu en gång att somna om. Kanske vissa tycker det är lika bra att gå upp när man ändå är vaken, men jag vet att jag behöver sömnen så väl så jag tvingar mig själv att somna om. Först var det lite oroligt, i dvala liksom, sen somnade jag rejält och vaknade vid nio. Mycket bättre. Liksom igår var värken på låg. Vi åt frukost i lugn och ro. Solen skiner från en blå himmel där skinande vita molntussar leker tafatt. Det är fyra grader plus, ingen vårvärme precis. Det gör inte så mycket egentligen. Solen och ljuset är det viktiga. Det hade kunnat spöregna eller snöa. Jag är nöjd ändå (fast egentligen vill jag ju ha värmen också). 

Plötsligt på att jag glömt att ta medicinen...igen! *Facepalm*. Nu var klockan halv elva. Jag skyndade mig att ta den. Vad var det som påminde mig? Jo värken. Precis som igår. Jag blir galen på  mig själv. Den stegrande värken påminde mig att jag glömt medicinen. Jag vet varför jag glömmer det. Förut hade jag ett larm ställt på mobilen. Gick upp och tog medicinen och sen lade jag mig igen och somnade om. Nu när jag tar både Gabapentin och Cymbalta tar jag dem efter jag ätit frukost. En vanlig bieffekt av Cymbalta är illamående så läkaren sa att det är viktigt att ta den efter frukost. På vardagarna funkar det ju bra eftersom jag alltid äter havregrynsgröt innan jag åker till jobbet. Men på helgerna sover vi längre och äter sen frukost. Det är därför jag glömmer, därför jag tar den för sent och värken kommer som ett brev på posten. Jag måste lägga om mina rutiner på helgen, det är helt klart. 

Jag trotsade "ontet" och bytte sängkläder, tog reda på torr tvätt och satte igång en ny tvätt i tvättmaskinen. Sen kalkade vi av kaffemaskinen och plockade ur diskmaskinen. Jag vägrar att ge värken något utrymme. Det kan faktiskt fungera. Inte fullt ut men i alla fall så det blir uthärdligt. Det finns ju kurser i värkhantering, jag antar att det är det man lär sig. Att inte låta värken ta över. Kanske vore en bra idé att gå en sån kurs. Ifall att värken inte försvinner. Hmm...förresten, vad har hänt med remissen till sjukgymnastik? Jag måste nog ringa till vårdcentralen om jag inte får en tid snart. 

Lars åkte ut och gjorde ärenden och grabbarna var instängda i sina rum. Det var alldeles tyst i huset. Ingen tv, ingen radio, inget stoj. Jag bara sitter i soffan och njuter av ensamheten, tystnaden och lugnet. Jag har behov av det just nu. Jag laddar nämligen batterierna på olika sätt beroende på behov. Ibland är det genom umgänget med familj och vänner eller att jobba, ibland att titta på film eller läsa en bok, ibland att promenera (helst i skogen) och ibland att vara ensam. En lagom balans av allt är att föredra. 

Under tiden jag satt och fundelurade på livet i största allmänhet så kom jag på att det borde finnas en app för påminnelse att ta medicin. Jag kollade och jo det finns det, massor. Jag valde en fått bra betyg. den var väldigt enkel att hantera och på utsatt tid fick jag en påminnelse. Superbra! Värken sjunk ner till behaglig nivå efter någon timme. Och när jag säger behaglig nivå så är det en trea kanske. En trea nu skulle säkert ha varit en sjua förut, innan jag fick den här förbenade värken, men man vänjer sig. Man får en annan smärttålighet, och då var jag ändå väldigt smärttålig förut också. 

Ikväll är det vår tur att ha middag för våra vänner, vår "sista söndagen i månaden middag". Vanligtvis brukar vi grilla på sista april. Det är nästan lag på det, som på midsommarafton. Fast idag kommer vi inte att göra det. Vaffö då då? som Rumpnissarna säger i Ronja rövardotter. Jo nu har jag ju en Sous Vide cirkulator och sen den har kommit i i huset har den blivit en favorit i köket. Köttet blir så otroligt bra när man använder den (om man nu inte gör pastej av lammstek en vill säga...). Så nä, inget grillat idag. Det blir Sous Videad fläskytterfilé, potatisgratäng pimpad med getost och rosépepparsås. Det blir förhoppningsvis jättegott *håller tummarna* annars blir det till att beställa pizza!

Köttet blev  väldigt gott. Saftigt och smakrikt. Sous Vide är en fantastiskt sätt att laga mat på. Vi hade det väldigt trevligt. Vinet flödade och skratten ekade mellan väggarna. Humöret var på topp och musiken var bra. Vi både sittdansade och dansade "på riktigt" på golvet. Dörren till altanen stod öppen hela kvällen eftersom det var så varmt. Så kul när en vanlig middag blir ett party. Det var vi, Lars syster med familj och herr och fru M. Jag har inte många vänner men de jag har är riktiga rejäla och äkta vänner. Det är kvalitet och inte kvantitet som är viktigt, tycker jag i alla fall. Plötsligt var klockan ett på natten. Jag var helt osannolikt pigg. Värken var som bortblåst. Jag mådde prima. Tänk om det alltid kunde vara så här! Ok, jag drack några glas vin och en god drink som fru K blandade, men  varannan vatten funkar väldigt bra. Jag tog min medicin i tid. Påminnelse appen i mobilen fungerar bra. 

Barnen var ute på gården och eldade på roten till en syren som Lars kapade i höstas. På så sätt fick vi en egen majbrasa. Mysigt och praktiskt på en gång. 

Värken då? Skillnaden mellan nu på kvällen och på förmiddagen är markant. Jag har nästan inget ont alls, en tvåa kanske. Jag gillar läget just nu. Passar på att njuta av trevligt sällskap, vin och att värken håller sig borta. Varje minut är viktig, så dyrbar. Vi har  ju  en begränsad tid här på jorden. Jag har varken valt eller önskat den här Chiari struntet eller den dumma cystan, men sånt är livet. Man kliver på minor ibland och kan inget göra än att göra det bästa av situationen.