Dag 470 (325) - jag känner mig som mitt "vanliga" jag idag

Jag har sovit väldigt gott. Tog en sovmorgon dessutom. Jag vaknade inte ens när Lars gick upp. Ovanligt för att vara mig. När jag vaknade kändes världen "som vanligt". Det låter kanske konstigt men för mig var det en smak av hur jag mådde innan sjukdomen slog till. Min högst önskan är att jag ska komma dit igen, till "som vanligt" (plus några miljoner på lotto!). 

Solen sken men det blåste även idag. Dumma blåst. Jag tycker att det blåser mer och mer, är det så? Eller? Men hur som helst, jag måste bara få komma ut idag. Det kliar i fingrarna att göra något. Kratta. Det är inte är det bästa man kan göra när det blåser, men ska jag vänta ut blåsten så kan jag få vänta länge. Nu struntar jag i blåsten och krattar ändå! Hela familjen gick ut. Stora sonen jobbade på bra men Lilleman tyckte inte det var så kul så han såsade på och lekte en hel del mellan arbetspassen. Allt är inte roligt här i världen. Men det är viktigt att ha tråkigt. Det roliga blir så mycket roligare om man har tråkigt emellanåt. Och det är viktigt att vara ute och att röra på sig när man sitter mycket framför datorn. Vi jobbade på i ungefär tre timmar, med avbrott för lunch och kaffe. Jag hade kunnat kratta längre men det började blåsa ännu kraftigare så då avslutade vi för dagen. Det var så himla skönt att kratta. Strunt i att det blåste, det gick bra att kratta ändå. Och så skönt att ta i ordentligt och låta kroppen få arbeta. Vilken skillnad från förra året. Vilken skillnad från i höstas. Jag älskar att jobba på så man blir svettig och skitig. Jag har saknat det. Vi är inte helt klara, men det gör inget. Vi krattar resten en annan dag. Just då, när jag slet som mest, var jag helt och fullkomligt lycklig. 

Idag är det full fart på matlagningen. Jag satte igång en lammstek i Sous Viden. Den ska gå länge så vi äter inte den idag. Sen satte jag igång en gryta med högrev i Crock Poten. Det blir en typ grekisk Stifado. Medan maskinerna puttrar på kan jag göra annat. Som att kratta löv och ta en tupplur.  Mycket praktiskt sätt att laga mat på men det känns nästan som lite fusk. 

På kvällen tog jag och Lars en bastu. Så skönt. Sen skrubbade jag mig ordentligt i duschen. Man känner sig väldigt ren och fräsch efteråt. Redo för en ny vecka. Efter bastun strök jag framför tv:n. Då går det som en dans. 

Jag kan konstatera att jag hållit igång ordentligt idag. Undrar om det kommer att straffa mig i natt eller i morgon? Jag kan även konstatera att jag känner mig nästan "normal". Värken är minimal. Ännu mindre än igår. Det är nästan så jag måste nypa mig själv och se om jag drömmer. Jag var oroad över om blåsten skulle göra att jag får mer ont men det gjorde den inte. I och för sig sa var jag ordentligt klädd, men ändå. Det är fantastiskt. Det känns nästan overkligt att jag mår så bra. Men samtidigt så rätt, som om de gångna två åren var en dröm, en mardröm. Tänk om det fortsätter så här? Det ska bli väldigt intressant och se hur det blir när jag jobbar. Det är ju skillnad på att sitta vid ett skrivbord mesta delen av dagen och att vara hemma där jag rör mig mycket mer.