Dag 472 (327) - kallt, ack så kallt!

Farhågorna inför natten infriades inte, som tur är. Jag sov bra. Värken var på låg när jag steg upp. Inte lika lite som i helgen dock. Skynda långsamt Ingela, skynda långsamt! Vädret är inget vidare idag. Plus tre grader, men det blåser så kallt att det känns som minusgrader. Det snöar i Sverige idag. Mest väntas komma runt Gävle. Vi har ingen snö, inte än i alla fall. Hoppas den inte kommer hit. Burr, kall vår än så länge.

Framåt lunch hade jag fått mer värk. Det killar och sticks i vänster sida, värst i armen som vanligt. Det är kallt inne så jag sitter med en filt på benen. Det började sticka och dra upp över halsen och nacken också så jag tog på min halsduk. Man ska väl inte behöva frysa inne heller? Om kylan sätter sig i kroppen vet jag hur det blir. Jag känner hur kall jag är på rygg och rumpa. Måste tydligen vira filten kring hela mig. Mer kaffe!!

När jag kom hem kände jag mig eländig. Frysen ända in i själen och sveda och stickningar i hela vänster sida. Fy för den lede! Jag skulle vilja dra till med en hel harang med svordomar men ni får tänka er dem. Jag tog en kopp varm nyponsoppa och sen lade jag mig och sov ett tag. Jag hade på fleecepyjamasbyxor och fleecetröja, luddiga sockar och en varm filt. När jag vaknade var jag varm och värken var inte lika intensiv, förutom i armen där svedan var kvar. Jä*la armhelv*te! *suck* *SUCK* *JÄTTESUCK*

Ute har regnet övergått till snö men den lägger sig inte som tur är. Det är riktigt ogint ute. En positiv sak är i alla fall att jag fick ett paket med te idag. Nu kan jag dricka gott Chai-te igen. 

Tur att värken lade sig för på kvällen var det dags för möte med Paulinerna (W:6 damklubb). Lars skjutsade ner mig till stan. Flera Paulinersystrar är även Rebecka systrar. Jag träffade flera idag. Det är alltid trevligt att träffa dem här, under mer informella former. Men det är även trevligt att lära känna de som inte är Rebecka systrar. Jag satt vid ett bord där endast min fadder var Rebecka syster. Vi hade det väldigt trevligt. En syster bor i samma uppgång som logen. När vi träffades påpekade hon direkt kylan i lokalen. Hon hämtade en kofta och en schal/poncho som jag kunde låna. Tusen, tusen tack syster M!  Det gjorde susen, jag blev inte ett dugg kall. Vi åt en god middag och sen spelade vi Bingo. Jag vann ingenting men det gjorde inget för det var så trevligt, Vi hade jättekul och pratade och skrattade. Jag är så glad att jag har fått möjligheten att vara med i dessa gemenskaper. Både Paulinerna och Rebecka är så viktiga för mig. De fyller olika behov. Tänk att innan jag åkte till mötet var jag tveksam på grund av värken, men nu efteråt är jag oerhört tacksam att jag åkte.  Nu på kvällen när jag kommit hem från mötet är jag fylld av positiv energi och känner mig glad och lycklig. Jag har bara minimiläge på "värkbarometern". Det tackar jag för. Jag var oroad att kylan både tidigare idag och på kvällen skulle ställa till det för mig.