Dag 465 (320) - "Voldemort" ska bort!

En god natts sömn och en morgon med minimal värk. Jo jag tackar jag. Trött som en gnu såklart. Det  blev lite för sent i säng igår, det är lätt att det blir så när man varit ledig längre än en helg. Äh det är lätt att det blir så efter en vanlig helg faktiskt. Solen skiner men det blåser en isande kall vind. Det har tydligen varit kallt i natt. Det var minus tre grader när vi åkte till jobbet och vårblommorna så väldigt sorgsna ut. Tusan jag glömde ta in dem igår. Hoppas de återhämtar sig.  

Idag kom vår nya handläggare. Vi har så himla trångt att det inte finns någon plats åt henne, det känns inte alls roligt. Vi ska byta platser i början av maj och då kommer hon att få en plats, men det är ju då det. Som tur är så reser en handläggare på långsemester imorgon så då får hon sitta på hennes plats. Men ändå, man vill ju ha en egen plats så man har någonstans att lägga sina saker. Vi körde igång utbildningen direkt och satt i ett tyst rum. Sen när jag gick hem kunde hon sitta på min plats. Jag tror att hon kommer att bli ett bra tillskott till vår grupp.

Det var fortsatt kallt ute. Det blåste isande vindar när jag gick till bussen. Trots att det varit så här hela påsken så blir man lurad för genom fönstret ser det så varmt och mysigt ut. När jag kom hem vilade jag. Ja jag somnade till ett tag, inte länge men nog länge för att känna mig piggare när jag vaknade. Det är väldigt roligt att utbilda, men samtidigt utmattande. Jag behövde inte laga middag idag. Vi hade rester i kylskåpet, så pass mycket att vi fick ihop middag för oss fyra samt två matlådor tills imorgon. 

På kvällen skjutsade Lars mig till Odd Fellow huset. Jag skulle vara med på en högtidsloge. Jag har inte varit med om det tidigare och tänkte att det skulle vara intressant. Men jag skulle inte stanna på middag eftersom det är vårt ordinarie logemöte imorgon. De två manliga logerna och de två kvinnliga logerna var inbjudna. Det var väldigt annorlunda att ha män med på mötet. Det var en fin ritual som jag såklart inte kan berätta om. Mötet var snabbt överklarat, sen kom Lars och hämtade mig.

Värken har varit lite knepig idag. Inte så mycket värk men den lurade i bakgrunden, redo att hoppa på mig...kändes det som i alla fall. Jag försöker med all min kapacitet trycka tillbaka smärtan. Att tvinga min hjärna att inte sända ut smärtsignaler. Kanske det fungerar, kanske inte, men jag har inget att förlora. Jag tror att den nya medicinen fungerar i kombination med de andra medicinerna och jag tror att jag måste ladda hjärnan med massor av positiv kraft. Det kanske finns en chans att vinna. Det måste finnas en chans att vinna! Cystan är nästan borta. "Voldemort" är bara en liten lort. Han ska inte få vinna över mig!