Dag 457 (312) - medicinen eller en ren tillfällighet?

Jag har haft en jättejobbig natt. Det tog evigheter att somna. Jag låg och vred och vände på mig tills jag höll på att bli tokig. Och av ingen synbar anledning. Jag hade haft en bra dag och hade bara lite ont samt var trött när jag lade mig. Konstigt? Det gjorde såklart att jag var jättetrött när det var dags att gå upp. Lars åkte tidigt för han skulle åka till Sveg med några arbetskamrater. Jag fick skjuts av stora sonen eftersom jag skulle till tandläkaren klockan åtta. Eller så trodde jag... det visade sig att det inte är den 11:e idag, det är tydligen den 10:e. Jag var så tvärsäker på att det var den 11:e idag att jag inte kollade kalendern. Tandläkaren var rätt förvånad när jag satt där i väntrummet. Det värsta är att jag gjort så här en gång förut, men det var i och för sig för länge sedan. Jag som alltid är så noga med att kolla kalendern. Ja ja, det var bara att trava iväg till jobbet då. 

På förmiddagen började det regna rejält. Men som tur är så kom det inget snöblask som man varnat om på radion. Det var faktiskt riktigt mysigt. Jag gillar såna här dagar med låg mörk himmel och spöregn. Fast man ska helst vara hemma, under en filt. Med en kopp te och tända ljus. Och en bra bok eller film. Men det är bara mysigt med enstaka såna dagar. En positiv sak med ett sånt här väder är att om det kommer värme nu så kommer det att explodera ute i naturen. Tur att vi krattade igår. Vi hann visserligen inte allt, men bättre halva gården än inget alls. Det hade nästan slutat regna när det var dags för mig att gå hem. Det bara småduggade. Jag mötte min svägerska på busshållplatsen och vi att tillsammans och pratade på vägen hem. 

Lars var fortfarande borta på kvällen men stora sonen var som tur är hemma. Han skjutsade mig till logen. Ikväll var det ett informationsmöte med anledning av den tredje graden som jag och två till systrar tog förra veckan. Vi fikade och pratade. Ett bra möte. Det är en jättebra idé att ha möte efter en gradering för man har ofta frågor så där direkt efter graderingen. Efter mötet fick jag skjuts hem av en syster. Om vår bil hade varit hemma hade jag kört själv men den är inlämnad för fix av en parkeringsskada. Inget farligt, bara en rispa på kofångaren, men den blir borta några dagar. Vi har en hyrbil men den vill jag helst inte köra (fegis!). 

Värken är inställd på låg idag också. Det "bara" svider och kliar på vänster arm och övre rygghalva.  Huden är alltjämt som bedövad och jag måste klia hårt för att det ska kännas. Jag kliar så jag får märken. Och sen svider det ännu mer men jag kan inte låta bli att klia. Det är som om jag har klipulver på kroppen. Superirriterande. 

Jag frågar mig varje dag om det blivit bättre sen jag började med den nya medicinen. Jag tror det, men jag är inte säker på om det är medicinen eller bara en tillfällighet. Hur skulle jag kunna veta det efter bara en vecka? Läkaren ska ringa mig imorgon och då får jag höra med henne vad hon tror. Jag vill absolut inte ta större dos än jag behöver, men samtidigt så vill jag ju bli kvitt värken, all sorts värk även den jag har idag. Och jag måste fråga henne om det här med känselbortfallet. Jag bara nämnde det som en i mängden av besvären jag har. Jag frågade aldrig specifikt vad det kan bero på.  Det är faktiskt väldigt störande även om det kanske låter fånigt. Tänk er själva att ha en tandläkarbedövning på halva kroppen. När en tandläkarbedövning håller på att gå bort så pirrar och kliar det men man kommer liksom inte åt det hur hårt man än kliar. Så har jag det fast på ett mycket större område än en kind eller läpp.