Dag 473 (328) - "Kalle koskit, långnäsa!"

Där trodde jag att jag skulle få en bra natt, att jag inte blivit kall under kvällen. Så fel jag hade. Jag har haft en helvetisk natt. Tydligen satte sig kylan i kroppen ändå, trots att jag inte kände det under kvällen. Värsta natten på väldigt länge. När det var dags att gå upp var jag ett vrak på grund av sömnlöshet och hade ont, så ont. Överallt! Eller ja, i vänster sida i alla fall. Det brände och stacks och sved i huden. Jag trodde jag skulle bli tokig av smärta. Jag ville bara dra täcket över huvudet och gråta. Men nä. Soldier on! Upp ur sängen och in i duschen. Basta! Här ska inte ligga och tycka synd om sig själv inte!

När vi skulle till att åka till jobbet började det plötsligt snöa. Och inte lite utan rejäla lapphandskar. Så märkligt det kändes. Helt snöfritt på marken och full snöstorm i luften. Det slutade efter bara några minuter. Sen drev molnen bort och himlen blev blå med vita molntussar och solen sken så vackert. Aprilväder, verkligen!

När jag kom till jobbet hade jag hemsk sveda i huden. Kläderna gjorde ont mot kroppen. Jag tog på mig en varm poncho och hämtade en kopp te. Sen virade jag en filt om benen. Så satt jag en lång stund tills jag kände att jag fick upp värmen i kroppen. Värken klingade av framåt lunch men är ändå intensivare än den varit på länge. Vad tror jag? En sexa kanske. Så bittert... Jag som har känt mig så stark och positiv. Som om jag kunde göra vad jag ville, inget som hindrade mig...utom Chiarin då. Just det, jag glömde den ett tag mitt i all upphetsning över hur "normal" jag kände mig. Även om det känns bättre nu än i morse så har jag ramlat ner i hålet igen och måste kravla mig upp. Det går långsamt och är plågsamt.



Efter lunch blev himlen vit igen och det började spöregna. Det har verkligen varit alla sorters väder idag. Det här vädret passar bra till mitt humör. Jag vill bara åka hem och ta på pyjamasen, dra på mig en varm filt och ta en tupplur. Det blev bara värre och värre allt eftersom dagen gick. När jag har så pass ont så är det svårt att koncentrera sig. Det tar liksom över hela mig. Hjärnan jobbar frenetiskt för att hantera värken. Jag blir även väldigt känslig för intryck. Jag gav upp en timme tidigare. Det var ingen idé att försöka jobba mer. 

När jag kom hem gjorde jag som jag önskat tidigare på dagen, jag bytte till pyjamas och drack en kopp Chai-te. Sen somnade jag i soffan under en varm filt. Jag sov ända till telefonen ringde och väckte mig vid kvart i fem. Jag hade sovit några timmar. Det var välbehövligt efter den eländiga natten. Värken hade lättat något. Om det var på en åtta tidigare i dag så var det en fyra nu. Fortfarande rätt högt men hanterbart. 

Vädret är fortsatt omväxlande. Blå himmel och sol byts till vit himmel och regn för att sen bli soligt igen. På kvällen stabiliserades vädret så efter middag och betalning av räkningar tog jag och Lars en promenad. En rejäl powerwalk som gjorde mig både vek i benen och svettig. Så skönt att få röra på sig ordentligt. Värken hade sjunkit ännu mer och var nu på en tvåa-trea. Som vanligt värst i armen. Jag undrar när det kommer att sluta sticka och bränna i armen? Om det kommer att sluta vill säga. 

Jag har varit väldigt ledsen under dagen. Jag har ännu en gång trott att det värsta varit över och att jag går mot ljusare tider. Och ännu en gång har jag gått på en nit. Hur många gånger kan man bli knockad innan man ger upp? Nä jag vägrar att ge upp, oavsett hur många nitar jag går på. Men det är så tröttande, jag är så trött på att måsta kämpa hela tiden.