Dag 456 (311) - i mångt och mycket en perfekt dag

Jag sov gott under natten och när jag vaknade hade jag inte mer än minimiläge på "ontet". Det är 10 grader plus ute men tyvärr ingen sol. 

På eftermiddagen åkte vi till familjen M för att lämna tillbaka bord och stolar som vi lånade för mitt kalas. Vi tog en fika och bokade tågbiljetter till Stockholm. Lars och T ska gå på Guns n' Roses i juni. Jag och K följer med till Stockholm men går inte på konserten. Vi hittar säkert på något annat trevligt att göra. Skönt att slippa parkeringsbekymmer i innerstan. 

När vi åkte hem hade temperaturen ökat till 15 grader och molnen tunnats ut. Det var jättehärligt ute. Jag kände en varm känsla blomma ut i bröstet. Det kliade i fingrarna av lust att ta tag i trädgården. Vad trevligt. Den känslan har jag inte känt de senaste två åren, i alla fall inte så starkt. Vi körde ut grabbarna i trädgården för att kratta. Vi hann aldrig kratta färdigt i höstas eftersom den första snön, snökanonen, kom så tidigt. Jag krattade av liv och lust så svetten lackade. När solen sken var det väldigt varmt. Vi var ute i flera timmar. Det är så himla skönt att arbeta med kroppen. Jag känner mig mycket starkare nu, både kroppsligt och i sinnet. Vilken fantastisk skillnad från förra våren. Jag krattade i fjol också, men då gick det i slowmotion och jag kunde inte böja mig ner. 

Jag hade kunnat fortsätta längre men det blev dags för middag så jag fick motvilligt så lov att lägga ner. Idag skulle jag prova att tillaga lax Sous Vide. Jag skar portionsbitar av en laxsida och kryddade dem med salt och citronpeppar. Sen vakuumpackade jag dem och lade ner dem i kastrullen med varmt vatten och Sous Vide Cirkulatorn ställd på 52 grader och 40 minuter. Under tiden kokade jag potatis och blomkål för att göra mos av. Det blev väldigt lyckat. Och inte bara maten blev lyckad utan jag kände mig lycklig. Äntligen kändes det så där underbart att laga mat igen. Att bara vara i köket och "påa" på. Jag har saknat den känslan. 

På kvällen var det movie time. Stora sonen var på fest igår och kunde inte titta på film med oss då så han var extra sugen idag. Vi tittade på "Fantastiska vidunder". Filmatiseringen av JK Rowlings senaste bok. Det var lite märkligt från början för man väntade sig att se Harry Potter, men den här berättelsen utspelar sig långt tidigare, och i USA. Jag var en smula skeptisk först eftersom jag verkligen gillar Harry Potter filmerna (och böckerna såklart) men den var riktigt riktigt bra. 

Jag har inte haft värre värk än "normalt" idag. När jag var ute och krattade kände jag mig till och med som vanligt, som den gamla Ingela utan värk. Om så bara för ett tag. Men den där provsmaken av mitt gamla liv får mig att bli ännu mer bestämd att besegra det här. Så det så!