Dag 450 (305) - uppvaktad på jobbet och funderingar över framtiden

Jag sov betydligt bättre än jag gjort de senaste nätterna. Åh vilken lättnad! Men jag hade kunnat sova längre. Det kostar på att fylla jämnt. Får ta en tupplur när jag kommer hem om jag fortfarande är trött. Jag hade inte mer ont än normalt när jag vaknade. 

Plusgrader och solsken ute. Ja men nu då. Nu är det väl ändå vår på riktigt? Ingen mer snö tack så mycket. 

Jag svarade på ett gäng mail och tog hand om några ärenden innan det var dags för möte med en tjej på kommunikationsavdelningen. Vi håller på att skriva om informationen om fusioner på webbsidan. Vi har träffats några gånger men har alltid haft lite för lite tid och man tappar liksom "flow" när man måste avbryta och sen hitta "flow" nästa gång igen. Nu hade vi bokat rejält med tid så vi hann med allt. Nu ska vi korrekturläsa och sen får vi se om vi behöver träffas igen. Det brukar oftast vara någon småändring. Blir en text någonsin klar? Man måste helt enkelt bestämma sig för när den är bra nog annars är det risk att man jobbar med den i all oändlighet. 

Efter lunch blev jag uppvaktad av arbetskamraterna. Jag var inte beredd på det. Trodde de skulle göra det på onsdag när vi har möte. Jag fick tulpaner, ett presentkort på Rummet och två jättefina änglar från Willow Tree - "courage" och "caring". Jag blev jätteglad. Jag gillar ju verkligen änglar och de tycker jag är de allra finaste. Jag ser ut som en präst men det är för att jag har en varm poncho och vetekudden på axeln. Det är rätt ofta kallt på kontoret, helst efter lunchen.

Jag fick så lov att värma vetekudden på jobbet eftersom jag hade ont vid skulderbladet och under nyckelbenet på framsidan. Som jag sagt förut, det tar inte bort värken men lindrar. Men det var inte värre än att det gick att leva med. Som det är nu så tar jag myrsteg framåt. Jag orkar mer och mer. Värken kommer och går, från "normal" läge till väldigt ont. Fast det är inte lika ofta jag har rejält ont nu. Det händer faktiskt mer och mer sällan. Jag funderar dock oftare och oftare på framtiden. Om värken är kvar även efter sjukskrivningstiden tar slut, vad gör jag då? Oftast är det precis i rätt tid att gå hem klockan 14:30. Jag vilar när jag kommer hem. Idag hade jag lite för mycket ont i vänstra sidan, vid midjan, så jag lade mig på värmedynan och så somnade jag. Den tuppluren, och värmen, var precis vad jag behövde. Om jag måste börja jobba heltid innan jag mår helt bra vet jag inte hur jag ska kunna fungera på kvällarna. Det oroar mig. 

När jag vaknade från tuppluren kände jag mig mycket piggare och hade inte lika ont i sidan. När jag mornat till mig lagade jag mat. Praktisk som jag är gjorde jag en gryta av baconinlindad kycklinginnerfilé som jag har i kylskåpet sen förra veckan.  Jag gillar inte att slänga mat och gör mitt bästa för att hitta på nya rätter av resterna. Det blev väldigt gott tillsammans med pasta, sallad och avokadosalsan från igår. 

Imorgon ska jag på läkarbesök på Neurologen. Jag ska träffa en kvinnlig läkare som jag inte har träffat förut. Vad har hänt med min doktor, doktor V.K? Han som var så himla bra? Jag hoppas att den här kvinnan är sympatisk. Det är lite nervöst att träffa en ny läkare. Man måste liksom börja om från början och berätta sin historia och bygga upp ett förtroende.