Dag 476 (331) - kalasdax!

Det var svårt att somna igår. Det brukar det nästan aldrig vara så det var frustrerande. Jag ar ju trött för tusan. Men jag somnade till slut och sov fram till tidig morgon. Jag vaknade halv sju. Det var väl onödigt. Nu när jag får ha sovmorgon så vaknar jag tidigt. Typiskt. Men jag somnade om. Eller låg i någon form av dvala i alla fall. När Lars gick upp vaknade jag och var riktigt trött. Typiskt, ännu en gång. Det är inte kul när sömnen strular. 

När jag gick upp och åt frukost kändes det bra. Förutom att jag hade huvudvärk. Men efter ett tag smög sig nervvärken på. Och jag blev varm och svettig. Inte bra. Jag kände mig helt ur synk när vi begav oss till brorsan för att fira fröken T som fyller tre år. Jag ville nästan gråta för jag tycker det är så orättvist att jag ska må så här precis nu, nu när jag ska på kalas och ha roligt. När jag ska umgås med familjen, med mamma, syrran och brorsan och deras familjer. Jag bet ihop och hoppades att det inte skulle märkas. Jag hade tur för efter ett tag försvann den där värsta värken och värmen försvann också. Men då började jag såklart småfrysa istället. Vilken tur att jag hade en kofta, det gick bra ändå. Vad skönt, jag vill ju kunna ha roligt på kalaset.

På kalaset var det stoj och skratt. Unge herr T vill hemskt gärna göra samma saker som storasyster så ibland blir det lite gråt också, men så är det ju med barn. Det skiftar fort i hockey sa jag och då sa fröken T detsamma. Gullungen. Vi åt en väldigt god smörgåstårta som brorsan och hans tjej E gjort. Sen åt vi tårta som syrran gjort. En vacker fjärilstårta som också var jättegod. Däremellan var det paketöppning och lek. Ibland saknar jag småbarnsåren, men det blir inga mer småbarn här inte. Nu får jag se fram emot barnbarn, om det nu blir några. Tills dess kan jag ju njuta av brorsans barn.

När vi kom hem från kalaset satte vi igång kycklingfilé Sous Vide. Sen städade vi. Mest jag för Lars hade fått hemskt ont i en axel. Jag flög fram som en galning. Jag dammsög, dammade och plockade undan. Satte igång en tvätt och sen en till. Jag städade så jag blev alldeles svettig. Det låter kanske jobbigt, och det är det ju också. Men inte bara jobbigt, det är skönt också. Som jag sagt förut så mår jag bra när jag får jobba mig helt slut och svettig. Spöa skiten ur mig själv så att säga. Att sitta vid ett skrivbord hela dagarna passar mig egentligen inte (fast jag trivs ändå väldigt bra på verket, annars hade jag inte stannat så länge som jag gjort). Kycklingen blev kanongod. Jag tänkte först att vi skulle behöva steka på filéerna så de fick lite färg, men det behövdes inte. Jag skar upp dem i skivor och serverade dem så. Det behöver inte vara krångligt för att det ska vara gott. Ibland förvånas jag över hur märkvärdigt det "måste" vara. Det duger så bra med enkel mat, bara den är vällagad. Som idag, kyckling med ris och bea. Kycklingen var saftig och smakrik. Mums vad gott det var. 

Värken från i morse är ett minne blott. Varför fick jag så ont i morse? Ovanligt ont för att vara nu. Jag tror att det till viss del kan bero på att jag tog medicinen för sent. Morgondosen tar jag mellan åtta och nio på morgonen, men idag tog jag den efter elva. Det var alldeles för sent. Kan vara det, eller så var det bara så, av ingen orsak alls.