Dag 50 - meningen med livet, Gudstro och mat

Det har gått 50 dagar sen beskedet och jag är tillbaks på ruta 1, typ, jag väntar på röntgen. Det låter ju faktiskt inte riktigt klokt. 50 dagar!

 

 

En rätt bra natt, inte som natten före, men klart ok. Jag vaknade vid sjutiden och såg solen stiga upp. Det var väldigt vackert och fridfullt med det mjuka gula ljuset. Det är kallt, minus 16 grader så skönast är att vara inne och titta ut. Jag gick och lade mig igen och sov till halvtio, så underbart med sovmorgon.  Som oftast på lördagar har vi tagit det lugnt och ätit mysfrukost framför tv:n. Vi ska ut på Birsta och göra några ärenden, sen städa lite och så får vi se vad dagen har att erbjuda i övrigt. Barnen har önskat lamm till middag och det har jag inget emot, mums! Sen blir det melodifestivalen och kanske en film. Det låter kanske rätt "Svensson-tråkigt" i vissas öron, men jag gillar det. Jag behöver inte en massa planerade aktiviteter för att må bra. Jag behöver min familj, mina vänner, mitt hem, lugn och ro och någon festlighet då och då. Jag laddar även batterierna genom att vara ensam och till exempel läsa en bra bok. Livet runt omkring en är så hektiskt och allt ska gå så fort, framåt, vidare... det är lätt att bli fartblind och glömma att livet är det som pågår just nu. Man tappar liksom bort sig. Man jagar hela tiden efter nytt, som upplevelser och nya saker. Jag kan inte vara ensam om att känna så? Det är klart, hela den här situationen har fått mig att fundera lite extra över livet och vad som är viktigt. Men så kände jag även tidigare.

 

Vad är meningen med livet? 42 skulle vissa säga. Sorry, kunde inte låta bli. De som läst Liftarens guide till galaxen vet vad jag menar :) Kanske att leva i nuet, fullt ut, i harmoni med andra, att ge och få kärlek, att sprida sina gener vidare till nästa generation, vara en god medmänniska? Ett liv utan mening vore fruktansvärt. Jag är troende och tror på ett liv efter döden. Det tar inte på något sätt bort smärtan av förlusten eller saknaden efter dem som gått bort, men det är en tröst att veta att det inte är slutet. Det ger mig även tröst för min egen del om nu detta inte skulle gå bra, vilket det SKA, men ändå. Vissa frågar mig hur jag kan tro på Gud när han låter något sånt här drabba mig. Men det är ju inte Gud som bestämt det, Det är bara sånt som händer, ibland utan förklaring, det bara händer.  Han finns där högst närvarande hos mig när jag har det svårt. Men det är klart, när jag fick beskedet så ifrågasatte jag mycket och jag ska erkänna att jag ett tag var arg på Gud. Men jag var arg på en massa annat också. Det var en process jag behövde gå igenom. Jag tror nog Gud förlåter mig. Jag är inte sån som slänger min Gudstro i ansiktet på andra, det är nog många som faktiskt inte har en aning om den. Min tro är högst privat. Och jag vet att det är lite känsligt att prata om det, vissa känner sig väldigt obekväma och olustiga. Jag vill inte "skrämma" bort någon från min blogg, men det är en viktig del av mig som jag vill ska komma fram i och med vad som nu händer mig. Men nu så, med det sagt så går vi vidare!

Lite senare på dagen och temperaturen ute är nu bara minus 1 grad. Vilken skillnad några timmar kan göra! Vi har varit ute på Birsta tillsammans med halva Sundsvall. Vi hade ju bara några snabba ärenden men tänkte inte på att det är lönehelg. Suck! Att man aldrig lär sig. Det var knökat med folk på ICA. Handlar alla mat på lördagar? Vi träffade Lars moster, morbror och kusin och pratade på ett tag, sen träffade vi kompisen G också, han hade lite bråttom men vi hann byta några ord.  Det är dock inte alla människor på affärerna som är problemet, det är främst bilisterna man blir tokig på. Folk verkar förlora vettet helt såna här gånger. De kör som galningar och parkerar som idioter. Men vi fick våra ärenden gjorda i alla fall och sen när vi kom hem var det extra gott med en kopp kaffe och en varm macka. Jag använde mango chutneyröran jag hade kvar från när vi åt biffar i veckan. Det passade bra med kycklingpastrami, tomat, lök och ost. Det blev gott som tusan det! Nu känner jag mig full av energi och ska attackera golvet med dammsugaren! 

Lördagsmiddagen bestod av lammytterfilé, pommes, rödvinsås, stekta champinjoner och sallad. Lamm är en favorit här i familjen och frågar jag vilket kött de vill ha blir svaret oftast lamm. Nu är det Melodifestivalen, sista delfinalen idag. Höj ljudet på tv:n och fram med snacksen. Jösses vad det äts här i familjen!

Klockan är tjugo i två på natten och här sitter jag ensam uppe. Resten av familjen sover, även stora sonen som är en riktig nattsuddare annars. Jag förstår inte varför jag är så pigg på kvällen. Så olikt mig. Det var samma sak igår. Är det medicinen? Det är i så fall konstigt för jag borde bli trött av den? Men det är rätt mysigt att sitta uppe ett tag och bara vara. Klura lite på ditt och datt och gå ner i varv. Bara några stearinljus tända och helt tyst förutom lite snusande från katten som sover bakom mig på soffryggen. I morgon ska vi åka till Ånge och fira syrrans son som fyllt år, födelsen av brorsans nya lilla son och även Lars födelsedag. Mamma och pappa kunde inte komma och fira honom när har fyllde år i januari så vi passar på att ta en extrafirning nu när vi har kalas.  Det är nog bäst att jag går och lägger mig så jag kommer upp i tid. Man vet ju aldrig hur natten blir. Men hör ni, det är slut på kakor. Hur ska jag nu klara natten? :)