Dag 43 - fantasier, mat och tavlor...

 

Ibland fantiserar jag att läkaren säger att de har haft fel, att det inte är en tumör utan bara en fettknöl som de lätt kan ta bort. Och vips så har alla mina  besvär försvunnit. Så skönt att drömma sig bort för ett ögonblick. Det är trevliga fantasier, men jag är intelligent nog att inse att det är inte någon bra idé att hålla på så. Det är bättre att se sanningen i vitögat. Jag kan inte gömma mig för den. Men sanningen, vad är den egentligen? Ja det vet jag ju faktiskt inte. Och inte läkarna heller. Vad kommer läkaren på Karolinska att säga efter den nya röntgen? Är det bättre eller sämre än vad man sagt tidigare?  Oavsett "dom" så vill jag veta. Jag måste dock erkänna att jag är lite splittrad. En liten del av mig tycker det är rätt skönt att inte veta, och nu har jag fått ett andrum på hela 7 veckor. Men den större delen av mig vill faktiskt veta nu, all väntan är ju bara ett sätt att dra ut på det hela. 

 

Nu till något helt annat... jag är hungrig jämt. Jag tänker på mat och fika och något att stoppa i munnen hela tiden. Jag trodde ju att kortisonbehandlingen skulle vara bara någon vecka men nu blir det ju längre än så. Kommer jag att vara så här hungrig hela tiden? Ja troligtvis. Visst, jag köper argumentet att det är bra om jag får några kilo till på mig inför en kanske tuff behandling för jag är (var) i tunnaste laget. Men jag kan inte helt planlöst vräka i mig allt jag ser. Jag känner mig som värsta hetsätaren. Det värsta är att jag inte känner någon mättnad. Jag är inte van vid det och vet inte hur jag ska hantera det. Så jag måste helt enkelt börja tänka på VAD jag stoppar in mig. Sluta med alla kakor på natten till exempel. De är bara dumheter att äta kakor på natten, ingen behöver det! Om jag nu ska äta mer än jag är van vid så är det viktigt att det jag stoppar i mig är nyttigt istället för fullt av socker. Tumörer bara äääälskar socker! Jag måste allvarligt talat ha en dödslängtan som matar tumören med kakor! Är jag helt galen? Allvarligt Ingela, skärp dig!

När Lars skulle fylla 50 önskade han sig en Christian Beijer tavla. En av de gamla tavlorna. Den han ville ha fanns inte till salu, den är från 1995. Lars födelsedag kom och gick och jag köpte en annan present till honom. Men när jag var hos Ramgubben för att rama in tavlan jag köpte av en gallerist på jobbet så passade jag på att fråga frun (Kicki) om det fanns någon chans att få tag på just den tavlan. De känner ju Christian och skulle fråga nästa gång han kom in till dem. Igår ringde Ramgubben (som egentligen heter Tord)  och berättade att de fått tag på en tavla. Så idag stannade vi till där på väg till mig bror. Gissa om Lars blev paff! Jag är jätteglad och tacksam att det gick att ordna fram tavlan till honom. Här är ett foto på Lars tavla och på min tavla. Det är kul med lite personlig konst här hemma.

Vi åkte till  brorsan med familj och hälsade på. Storasyster T släppte mig inte en stund. Hon bubblar av prat hela tiden. Man förstår mycket, men långt ifrån allt. Hon är så söt. Lillebror T han sov sig genom hela besöket han. På väg hem åkte vi in på ICA och hämtade  råsaftcentrifugen som vi beställt. Hädanefter blir det nyttiga drinkar som mellis, och därmed basta! Ska ta och söka efter lite recept på nätet. Nu blir det slappa ett tag, sen ska på middag till familjen M. Bara jag och Lars, barnen stannar hemma. Stora sonen skjutsar oss dit så vi båda kan ta ett glas vin eller två. 

Hemma igen efter en trevlig kväll med god mat, umgänge och Mello på tv:n. Den här härliga cupcaken fick vi till kaffet. Det hade smak av ingefära och päronglasyr. Både vacker och god! Tyvärr fick jag rätt ont under kvällen så vi åkte hem vid klockan 23. Nu har jag lite ångest inför att gå och lägga mig. Natten som gick var jobbig och troligtvis kommer den här natten att bli det med. Ja ja, det är bara att ta tjuren vid hornen, gå och lägga sig och hoppas på det bästa. Imorgon blir det snöskottning för det har faktiskt snöat rätt mycket.  God natt och sov gott världen!