Dag 47 - en konstig dag

Idag kom då dagen då jag klev över det magiska strecket. Det där strecket jag svurit att inte gå över (förutom vid graviditeterna då). Jag pratar om 60 kilo på vågen. I morse när jag vägde mig visade vågen 60,2. Ja jag vet att det är ett värdsligt problem och att 60 kilo inte på något sätt är överviktigt. Men jag mår bra i min kropp vid min vanliga vikt runt 54-55 kilo. Det kommer inte som någon överraskning för jag har ju gått ständigt uppåt sen jag började med kortisonet. Men ändå...hugaligen! Låt mig "bitcha" över det här idag är ni snälla. För det är så att det är rätt skönt att kunna koncentrera upprördheten på något normalt och vanligt. Över en bullig mage istället för över tumörer och smärta.
 

Natten som gått var hyffsad. Inte så mycket värk, men jag sov lätt och vaknade rätt många gånger. Jag skulle säga en stark 6:a av 10. Det är jag nöjd med. Dock brukar en bra natt (utan sömntablett) följas av en riktigt dålig så vi får väl se hur det går i natt. Jag har inte planerat att ta en sömntablett men vi ser väl hur dagen går. Det är riktigt ljust på morgonen nu. Solen går upp vid 7 och det blir tidigare och tidigare för varje dag. Det är så underbart med ljuset, livsandarna vaknar till liv. Det känns som våren är på väg på riktigt. Tog en promenad på lunchen och även idag var det svårt att gå in igen.

Förmiddagen var mest ok idag, lite värk som kom och gick, men nu på eftermiddagen känner jag mig helt matt i kroppen, andfådd och slut i huvudet. Det börjar bli tufft att klara av eftermiddagarna. Frågan är om det är så det ska bli hädanefter... lite värre för var dag som går.  Nä, det vill jag inte! Jag vill kunna jobba så länge jag bara kan. Går det att göra något åt? Jobba deltid? Jag vill inte sjukskriva mig för tidigt. Tänker att det blir nog sjukskrivning nog ändå längre fram. Suck och stön! Det ändras fort i hockey säger man, och så är det med min värk också. Helt plötsligt kommer värken över mig. Det är som om det går böljande vågor av värk genom nervbanorna i övre rygg, nacke, arm och övre bröst och hals. Samtidigt är huden öm och det pirrar och sticker. Men vilken konstig dag! Bra- dålig - bra - dålig om vartannat.

Kroppsliga förändringar - man kan inte annat än att förundras över hur kroppen kan förändras så fort. Jag har ju redan berättat om kortisonsymtomen men förutom dem så har jag fått en fet nacke. Kanske det hör ihop med den där puckeln, men ändå, en fet nacke! Om jag böjer huvudet bakåt så tar det i som om jag hade en tjock halsduk runt halsen. Det känns väldigt obehagligt. Jag tror tamejtusan att jag fått en liten mustasch också. Gulligt! Och jag känner inte alls igen mig när jag tittar på mig i spegeln. Det är faktiskt lite otäckt. Som om det är en helt annan person som tittar tillbaka. Det är liksom inte nog att man ska ha ont. Nu är jag ur humör. Det händer inte ofta, men jag är riktigt grinig, less och sur. Inte för det jag skrivit om just nu, utan över hela situationen jag är i. Det går inte att vara positiv hela tiden. Även jag har min gräns. Nåja, det går över, det gör det alltid. Imorgon är en ny dag!

Väl hemma var det dags för matlagning. Jag var så sugen på köttfärsbiffar så det fick det bli, biffar med bl.a. mango chutney i. Matlagning lugnar alltid ner mig (utom när jag lagar mat under stress, inte att rekommendera) och idag var inget undantag. Jag passade på att ta mig ett glas vin under tiden. Det var inte fel, även om det innebär att sömntablett går bort ikväll. Äh, det var det värt!

 

Tänk ändå vad tiden kan vara ens fiende. Just nu kan jag inget annat än att vänta på att sköterskan/läkaren på Karolinska hör av sig. Jag antar att läkaren är en rätt upptagen man. Det är nog inte bara att kliva in på hans kontor och få ett besked.  Än igen är jag alltså i läget att jag måste vara tålmodig och vänta. Hur länge är länge att vänta? Imorgon? Fredag? Nästa vecka? Tankarna snurrar.

Vi åt glass till efterätt idag. Det gör vi inte vanligtvis på en vardag, men idag gjorde vi det. Jag tog två portioner. Lite obstinat så där. Efter ett tag blev jag sugen på välling med russin. Va? Konstigt men ok då, jag kokade mig en portion och sitter i soffan och äter det. Min man, som är en modig man, säger plötsligt  - Läkarna är roliga dom som säger att kortison ska ta ner svullnaden! Och så skrattar han så gott. Jag kan inte göra annat än att skratta med honom. Det var ju faktiskt väldigt fyndigt :)