Dag 34 - att leva livet till fullo
 

Det är märkligt...jag känner mig i mångt och mycket mer levande nu när jag har det här "hotet" över mig än jag gjorde tidigare när livet bara rullande på i gamla trygga hjulspår. Det låter kanske löjligt  men intrycken är liksom starkare än tidigare. Färgerna är mer färgrika, dofterna mer doftande och små detaljer som kanske är petitesser blir mycket större. Varje ögonblick är viktigt. Är det så att när något livsomvälvande händer så värderar man livet annorlunda?

 

Natten som gick var faktiskt helt ok. Enligt läkarens rekommendation tog jag extra kortison, en citodon och min vanligt medicin på kvällen. Jag vaknade ett antal gånger men somnade om utan problem. Värken var mer som den var innan det började göra tokont. Den är alltjämt närvarande, men uthärdlig. Så skönt! Det bästa är ju om jag kan sova utan att behöva ta en sömntablett. Nu är väl inte citodon det allra bästa att stoppa i sig heller. Men det går helt enkelt inte att leva värdigt med den värk jag har, jag blir ett vrak. Idag har jag tagit en halv tablett och om det fungerar så är det ju bra. Just nu känns det i alla fall helt ok.  
 

När jag kom till jobbet på morgonen så väntade mig ett hjärta med choklad från min underbara jurist . Åh vad glad  och varm jag blev i själ och hjärta. Sen  hade vi sån tur att bli bjudna på middag av min svägerska, en jättegod kinagryta. Min svärfar kom till kaffet. Svärmor var tyvärr lite okry så hon stannade hemma, men hon skickade med bullar med svärfar så de åt vi till kaffet. Mums!

Imorgon ska jag vara ledig. Bara sådär! Ledig utan särskild orsak annat än att jag känner att jag behöver en ledig dag där jag kan ligga kvar i sängen på morgonen och sen gå omkring i pyjamas hela dagen och göra vad jag behagar. Jag har fått ett intressant brödrecept av en arbetskamrat och köpte ingredienser på väg hem idag. Det ska jag nog ta och baka imorgon. Annars, inga planer alls...så skönt!