Dag 39 - less

Förstår ni hur less jag är på att säja att natten som gått var skrot? Även de nätter när jag inte har tokont så sover jag som en kratta. Natten som gick var en sån natt. Det är så nedrans onödigt. Det är väl inte för mycket att begära att jag kunde få sova halvdant i alla fall de nätter där jag bara har moderat med värk? Jag är så less på värk. Jag är så less på att inte få sova. Jag är så less på att vänta. Pust och stön och klagan! Såja, nu har jag fått gnälla av mig lite. Det känns bättre när man får lätta på trycket.

Idag har solen skinit klart från en blå himmel med vita molntussar. Jag tog en lunchpromenad med min arbetskompis idag med. Så underbart, och precis lagom kallt ute. Här är en bild på Sundsvallsbron genom ett av konstverken som står på kajen. Önskar att jag hade kunnat stanna kvar ute och suttit i solen och bara njutit.
 

 

Nä sorry men det blir mer gnäll... jag har haft värk i nacke och hals/bröst hela dagen. Det har varit hektiskt på jobbet dessutom och då är värken extra besvärande. Två möten och slutredigering av utbildningsmaterialet jag ska använda imorgon (Ja jag vet, i sista sekunden men ibland blir det så) när vår nya handläggare börjar. Till råga på allt så verkar jag ha fått en svampinfektion i munnen. Det är väl kortisonet som ställer till det. Suck! Jag var in på apoteket men det finns ingen receptfri medicin så jag måste få tag på ett recept. Men då kan man ju undra vart jag ska vända mig. Är det vårdcentralen, Neurologiska på sjukhuset eller kanske Umeå jag ska ringa till för att få recept? Nu blev det förvirrat och jobbigt. Suck igen!  Det känns inte lovande inför kvällen. Jag tänker absolut ta en sömntablett ikväll. Och på torsdag tar jag en semesterdag, och därmed basta!

Mitt när jag känner sig sådär grinig och slutkörd så händer det två trevliga saker där hemma som lättar upp sinnet. Barnen var mitt uppe i matlagning när vi kom hem. Det blev en pastagryta med falukorv, äpple och curry. Vilka duktiga barn jag har! Och sen väntade mig en present från min fina vän T som tyvärr bor alldeles för långt borta. Det var en bok av Ernst Kirchsteiger. Jag älskar ju Ernst härliga ordspråk och anekdoter och det vet hon om. Kärlek x 2

Nu är den är  den här surtisdagen nästan över och jag med den! Jag har tagit en sömntabtett  och väntar på att det ska börja verka. Den har den nog gjort nu. Jag är dimmig på ögon och kan knappt skriva, ni ákulle cR ve hie mpgna råtnignar de blir. Tja, där ser ni hur det  kan se ut utan rättningar. Vinglig på benen och trött i ögonen. Som sagt,  den verkar nog nu! God natta alla där ute!