Dag 41 - unnar mig ännu en ledig dag

God morgon världen! Natten har varit rätt ok. Jag har inte haft vidare ont alls. Men jag får istället säga välkommen åter kallsvettningar, ni har varit frånvarande länge men tyckte tydligen det var dags att återkomma nu! Ja, det är bara att byta lakan idag då. Men jag kallsvettas hellre en miljon gånger än vrider och vänder mig i värk. Byta lakan är ju lätt gjort. Jag har haft några oroliga drömmar om tumörer som spridit sig och läkaren som säger  - Jag är ledsen vi kan ingenting göra! Men det är väl bara naturligt. Tankarna finns ju gömda långt inne i hjärnan och någon gång måste de ut och lufta sig.

 

Igår på logen fick jag en "må bra påse" av syster L och syster M (som även är systrar på riktigt). Så himla gulligt av dem, jag blev så glad och började nästan gråta. Stor kram tjejer! Jag är så innerligt tacksam för allt stöd jag får. Och då menar jag allt - gåvor, kramar, tröstande ord, sms och vetskapen att någon tänker och ber för mig - allt betyder lika mycket och det stärker mig verkligen. Jag har tagit en semesterdag idag. Liksom den jag tog i fredags har jag inga måsten utan ska bara slappa och göra det som faller mig in. Jag somnade om efter att Lars åkt till jobbet, skönt. Nu blir det en sen frukost medan jag läser boken jag fick igår. Och jag ska gå i pyjamas hela dagen. Vardagslyx!
 

 

Fika, läsa, fika, titta på tv, baka bröd med grabbarna...och nu tar vi en till fika medan degen jäser. Fika är livet! Vi åt brödet till kvällsfika och det var ännu godare den här gången. Receptet finns på "IngelaC kök". Det heter "Saftigt långpannebröd med morötter".

 

På kvällen fick jag ont ont ont! Och dessutom rastlösa ben. Nä fy vad jobbigt! Jag kan varken sitta och titta på tv eller läsa, måste röra mig. Inte för att det blir bättre precis, men det hjälper lite mot de rastlösa benen.

 

Tänk om det som bestämts först stått fast, då hade jag varit opererad idag. Konstig tanke. Och här sitter jag nu och vet knappt mer än jag gjorde den 8 januari. All den här tiden som bara slösats bort. Dag efter dag passerar och jag kan inte göra annat än det  jag gör, dvs själv ta kontakt med diverse instanser och där i mellan bara vänta och vänta. Tragiskt när man tänker på det. Imorgon ska jag ringa till Neuroradiologen och höra om de vet något om väntetiden för röntgen.