Dag 36 - familjen

Jag tog aldrig någon sömntablett igår. Vi såg en film som slutade sent och sen kändes det som för sent att ta den för att den skulle hinna verka. Men det behövdes inte någon för jag sov förvånansvärt bra. Jag vaknade bara två gånger under natten, gick upp och sträckte lite på mig, åt en kaka, gick och lade mig och somnade om (nu är julkakorna slut, vad ska jag då äta på natten?). Sen vaknade jag vid halvsju och kände mig utsövd fast jag lade mig vid ett. Det visar ju hur lite sömn jag behöver, om jag sover bra vill säga, även om det såklart är skönt att sova en 8-9 timmar någon gång också. Det är så märkligt. Det går inte att veta i förväg hur natten blir. Jag kan ha haft en rätt tuff dag och natten blir bra och en annan gång en bra dag följd av en usel natt. Väldigt konstigt och frustrerande.

 

Nu sitter vi och äter frukost. Solen skiner genom en vit himmel med ett mjukt guldigt ljus och den nyfallna snön gnistrar. Det är minus tre grader ute. Vilken härlig morgon att vakna till!

 

Jag vill träffa på mina föräldrar, jag känner verkligen ett behov av att umgås med dem. Så idag ska vi ta en tur till Ånge och hälsa på dem.  Brorsan kommer dit med sin familj också, då får vi träffa lilla prinsen för första gången. Och så får vi såklart busa med storasyster T. Vi hämtar upp syrran på vägen. Hennes man ska hjälpa sin mamma  så han kan inte komma med. Syrran har ju benet i ett stort paket och får inte ens stödja på foten så vi får baxa in henne försiktigt i bilen. Familjen är extra viktig en sån här tid i livet, helt klart.  Här är en bild på mitt barndomshem som mamma och pappa bott i ända tills i höstas då de sålde det och flyttade till en lägenhet. Jag har alltid sett huset som "hemma" trots att det var så länge sen jag flyttade hemifrån. Varje gång vi åkt hem har jag känt sån frid i hjärtat. Jag trodde det skulle vara mycket svårare än det blev när de sålde huset. Men jag inser nu i efterskott att det är människorna som är viktiga, inte huset eller grejer. Och alla minnen av en härlig barndom finns ju kvar. Och så en bild på min mamma och pappa när de väntade mig, bara för att den är så himla gullig.

 

Så där, nu har några härliga timmar  passerat och vi har umgåtts och fikat. Dessutom handlade jag mat med mamma. Hon kan köpa lite tyngre grejer när jag har bilen. Passade även på att handla åt syrran också eftersom hon inte kan göra det själv nu pga. foten. Vi har kommit hem till Sundsvall igen och jag har just förberett maten. Till middag blir det citron- och honungsmarinerad kycklingfilé. Jag funderar vad jag ska servera till. Potatisgratäng? Ugnsstekta potatisklyftor? Ris? Hmm....jag får återkomma om vad det blev.

Det blev medelhavsinspirerat tillbehör - ugnsrostade bakpotatisklyftor, sockerärtor, kalamata oliver, vitlöksklyftor, salladslök och cocktailtomater. Och en klick turkisk yoghurt till.  Väldigt fräscht och gott.

 

Lördagkväll är lika med Melodifestivalen! I love it! Stora sonen är på fest, men resten av familjen sitter och myser i soffan. Visst borde det vara högklackat och tiara när det är melodifestivalen, men vi sitter i pyjamas vi. Så himla skönt och slappt! Ha en trevlig kväll ute i stugorna!

 

Tillägg - när det kör "strömningar" i nervtrådarna killar och kliar det som bara tusan. Det är helt olidligt! Då är det bästa helt klart min man som kan klia rejält. Men om han inte är tillgänglig är en stekgaffel helt ok :)