Dag 42 - nu blir det lång väntetid...igen!

Sömntablett = utvilad på morgonen. Jag tror att mina sömntabletter är precis lagom starka eftersom jag känner mig utvilad och lätt i huvudet på morgonen. Det står att man kan vara dåsig på morgonen efter, men det är inte jag. Under natten vaknade jag en gång vid tvåtiden och vinglade först iväg på toaletten (fast jag egentligen inte behövde det) och åt sen en bit fruktkaka (vilket jag verkligen inte behövde) och sen somnade jag om och sov till halvsex på morgonen.

På jobbet ringde jag till neuroradiologen och fick prata med en barsk syster A. Jag har fått en tid för röntgen den 11 april. Ja ni läste rätt, den 11 april, vilket är typ 7 långa veckor bort. Hon snäste: "- Bara för att DU tycker det är akut är det inte säkert att läkaren tycker det. Det är många mååånaders kö till röntgen!" Vilken serviceminded kvinna, verkligen charmerande.... NOT!  Jag kan inte ringa till Neurologiska mottagningen för de har ingen telefontid idag. Det får vänta tills på måndag. Just nu känner jag mig helt bedövad på känslor.

Jag har precis börjat utbilda en ny handläggare. Vi behövde verkligen en till handläggare och nu får vi en jättetrevlig tjej som jag tror kommer att passa utmärkt in i gruppen. Det är skönt att kunna koncentrera sig på det och slippa tänka på eländet ett tag.

Ikväll ska familjen på en konsert jag verkligen ser fram emot. Först kunde jag inte boka biljetter eftersom det var meningen att jag skulle operera mig den 18:e. Men nu blev det ju ingen operation så då skyndade jag mig att köpa biljetter. Eftersom det var så sent fick vi inte platser på balkongen som jag velat, men det gör egentligen inget för det är ljudet som är viktigt på den här konserten, inte vad som händer på scenen. Vad är det för konsert då? Jo det är Nordiska Kammarkören som spelar musik från Science fiction och fantasins värld. Jag tror det blir helt fantastiskt!

Oj oj oj vad bra konserten var! Helt FANTASTISK! Alla i familjen tyckte det var jättebra, till och med Lilleman som var lite tveksam innan. Dirigenten var en engelsk kille som heter Charles Hazlewood.  Vilken inlevelse, vilket kroppspråk! Han hade både intressant och roligt mellansnack och presentation av låtarna. Han hyllade dessutom sin nyligen bortgångna vän Alan Richman (Professor Snape) innan han presenterade musik från Harry Potter. Väldigt känslosamt och fint. Solisten Sabina Zweiacker hade verkligen en ljuvlig röst, hon hör jag gärna mer av. Det blev stående ovationer och sen ett extranummer som var utöver det vanliga. En aria från spelet Final Fantasy. Ståpäls över hela kroppen! Och kammarorkerstern själv får jag ju inte glömma, de är ju bara så proffsiga. Undrar om man kan få tag på en ljudupptagning? Säljer de inspelningar månne? Jag och måste googla runt lite, kanske finns det på Youtube? Jag känner mig så fylld av positiv energi. Precis vad jag behövde idag. Jag är så glad att jag fick tag på biljetter.