Dag 33 - första ostörda natten sen "stan brann"
Jag förstår verkligen de som blir beroende av sömntabletter. Normalt sett sover jag lätt och vaknar flera gånger under natten, men jag får den sömn jag behöver ändå. Jag har inget behov av sömntabletter då även om det såklart är allra skönast att sova hela natten igenom. Men nu, alltså sen värken kom in i mitt liv som objuden gäst, nu är det andra bullar! Jag sover verkligen som en kratta. Svårt att somna över huvudtaget och när jag väl somnat så är det en orolig sömn och jag vaknar ideligen. Och värken, värken, värken som genomsyrar allt. I natt tog jag en sömntablett och sov ostört till 5:15 på morgonen. Det är helt otroligt. Jag har inte gjort det sen värken började påverka sömnen, och det var våren 2015. Men jag lovar, jag ska vara försiktig och inte ta dem varje natt även om det är lockande. Jag känner mig stark och väldigt glad idag. Vilken förändring från igår!
Igår rådde mig Doktor B att ringa till Neurokliniken på Karolinska så det har jag gjort nu. Jag fick prata med Kordinatorsköterska F. Hon berättade att remissen är registrerad och en läkare ska bedöma den. Läkaren är dock i USA hela veckan, kul för honom, så det kommer att bli till veckan. Jag ska ringa tillbaks i mitten av nästa vecka. Ja ok, då vet jag hur läget ligger. Bara att vänta igen då. Men det känns rätt ok nu när jag vet om läget och att jag fått recept på värktabletter. Förhoppningsvis funkar de. Jag hämtade dem på lunchen och ska prova ikväll.
En sån här sak som händer mig nu påverkar ju inte bara mig, utan även folk runt omkring mig. Inte minst på jobbet. Det påverkar alla i arbetsgruppen, särskilt som vi är en sån liten grupp. Det väcker en massa känslor och frågor. Jag fick en idé om att vi skulle kunna träffas under lite informellare former och umgås och prata ostört, utan att jobbet "stör". Jag tog upp det med min chef och han tyckte också att det var en bra idé och så blev det bestämt. Så på eftermiddagen idag har min arbetsgrupp varit hemma hos mig. Vi har badat spabad och druckit alkoholfritt bubbel (det är ju ändå på arbetstid!) och ätit sallad. 4 vikingabrudar i badet och 2 som satt i vassen... nä, skojar bara, de stod över bad den här gången men satt i soffan på altanen och umgicks med oss. Och titta vilka fantastiskt fina rosor jag fick, precis min färg!
Igår rådde mig Doktor B att ringa till Neurokliniken på Karolinska så det har jag gjort nu. Jag fick prata med Kordinatorsköterska F. Hon berättade att remissen är registrerad och en läkare ska bedöma den. Läkaren är dock i USA hela veckan, kul för honom, så det kommer att bli till veckan. Jag ska ringa tillbaks i mitten av nästa vecka. Ja ok, då vet jag hur läget ligger. Bara att vänta igen då. Men det känns rätt ok nu när jag vet om läget och att jag fått recept på värktabletter. Förhoppningsvis funkar de. Jag hämtade dem på lunchen och ska prova ikväll.
En sån här sak som händer mig nu påverkar ju inte bara mig, utan även folk runt omkring mig. Inte minst på jobbet. Det påverkar alla i arbetsgruppen, särskilt som vi är en sån liten grupp. Det väcker en massa känslor och frågor. Jag fick en idé om att vi skulle kunna träffas under lite informellare former och umgås och prata ostört, utan att jobbet "stör". Jag tog upp det med min chef och han tyckte också att det var en bra idé och så blev det bestämt. Så på eftermiddagen idag har min arbetsgrupp varit hemma hos mig. Vi har badat spabad och druckit alkoholfritt bubbel (det är ju ändå på arbetstid!) och ätit sallad. 4 vikingabrudar i badet och 2 som satt i vassen... nä, skojar bara, de stod över bad den här gången men satt i soffan på altanen och umgicks med oss. Och titta vilka fantastiskt fina rosor jag fick, precis min färg!
Efter att tjejerna åkt hem var det dags att laga middag. Det blev en av mina favoriter, torsk med kokt potatis och ägg & persiljesås. Det är så gott att "gojsa" ihop allt och bara skyffla in i munnen. Just när jag satt där och njöt kom jag på att jag egentligen ätit middag redan. Jag hade ju ätit en rejäl kycklingsallad med tjejerna. Hoppsan! Senare på kvällen fick jag dessutom ett sånt sug på äppelpaj så då slängde jag ihop en långpanna med äppelsmulpaj. Jag åt två portioner med vaniljkvarg till. Jösses vad gott! Jag har beslutat mig för att sluta ha dåligt samvete för min aptit och ska anamma min familjs och vänners devis - det är bra om jag lägger på mig några kilo inför kommande behandlingar. Så där ja, fritt fram att frossa! (nåja, lagom är bäst!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar