Dag 414 (269) - familjeträff i Ånge
Så var söndagen här. Det har tydligen fortsatt att snöa under natten för jag vaknade av traktorn. Men sen somnade jag om och vaknade igen när larmet för medicin gick igång. Jag tror jag tar Lars råd och ändrar larmet från åtta till nio på helgerna så jag får sova längre. Jag har dock sovit riktigt bra i natt så jag var inte så trött när klockan ringt, trots att jag bara sovit sju timmar. Halsontet från gårdag kvällen var fortfarande kvar. Inte så farligt, bara så där lurande i bakgrunden.
Vi åt frukost, tittade på skidor på tv och betalade räkningar...samtidigt. Det är till att vara effektiv minsann! Sen åkte vi till Ånge för att fira Lars, min systers yngsta son och min brors son T. Tyvärr hade unge herr T blivit rejält förkyld så han fick stanna hemma med mamma E, men brorsan och unga fröken T åkte till Ånge. T är väldigt förtjust i Lars. Jag är numer osynlig för henne. Det är bara Lars, och Lilleman ibland, som hon har ögon för. Lars har stort tålamod och ger henne mycket uppmärksamhet. Lite snopet är det att bli dumpad, men så är det ju med små barn. De är ständigt "kära" men objekten växlar :)
Vi hade väldigt trevligt. Jag älskar min härliga bullriga och pratsamma familj. Men visst saknas pappa. Mitt i allt mys och skratt så smärtar det till när saknaden gör sig påmind. Jag tycker, och kommer alltid att göra det, att pappa fick avsluta sitt liv alldeles för tidigt. När syrran med familj och brorsan och T åkte hem stannade vi kvar. Jag lagade mat - köttfärsbiffar och potatismos med rårörda lingon. Kul för mamma att få sällskap till maten. Jag förstår att det blir väldigt tråkigt att äta ensam varje dag. Och väldigt kul för mig att få laga mat till henne. Mat är kärlek.
När vi åkte hem hade det blivit kolmörkt ute. Det kändes mörkare än normalt men det kanske är för att det går från mörk måne till nymåne nu i dagarna (nätterna). Jag har sånt taskigt mörkerseende och tycker att det är rätt jobbigt åka bil i mörkret. Det är ok när man kan ha helljusen på, men nu var det så mycket mötande trafik att vi fick åka långa stunder med halvljuset på. Man blir dessutom bländad av mötande trafik.
Värken lyser med sin frånvaro (utom den "vanliga" såklart). Men det onda i halsen är mer påtagligt nu. Jag vände upp och ner på hela huset men hittade inga halstabletter, inte ens i handväskan (då är det illa). Typiskt, jag som alltid brukar vara redo för alla eventualiteter. Dessutom började näsan krångla också. NEJ! Vill inte bli förkyld. Näsdukar och vatten redo på sängbordet.
T hittade ett bra ställe i mormors bokhylla för att rita. Hon är bra påhittig lilla fröken T.
Vi hade väldigt trevligt. Jag älskar min härliga bullriga och pratsamma familj. Men visst saknas pappa. Mitt i allt mys och skratt så smärtar det till när saknaden gör sig påmind. Jag tycker, och kommer alltid att göra det, att pappa fick avsluta sitt liv alldeles för tidigt. När syrran med familj och brorsan och T åkte hem stannade vi kvar. Jag lagade mat - köttfärsbiffar och potatismos med rårörda lingon. Kul för mamma att få sällskap till maten. Jag förstår att det blir väldigt tråkigt att äta ensam varje dag. Och väldigt kul för mig att få laga mat till henne. Mat är kärlek.
När vi åkte hem hade det blivit kolmörkt ute. Det kändes mörkare än normalt men det kanske är för att det går från mörk måne till nymåne nu i dagarna (nätterna). Jag har sånt taskigt mörkerseende och tycker att det är rätt jobbigt åka bil i mörkret. Det är ok när man kan ha helljusen på, men nu var det så mycket mötande trafik att vi fick åka långa stunder med halvljuset på. Man blir dessutom bländad av mötande trafik.
Värken lyser med sin frånvaro (utom den "vanliga" såklart). Men det onda i halsen är mer påtagligt nu. Jag vände upp och ner på hela huset men hittade inga halstabletter, inte ens i handväskan (då är det illa). Typiskt, jag som alltid brukar vara redo för alla eventualiteter. Dessutom började näsan krångla också. NEJ! Vill inte bli förkyld. Näsdukar och vatten redo på sängbordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar