Dag 400 (255) - dagen efter kvällen före

Orolig natt men inte på grund av värk utan på grund av att det blev lite för mycket av det goda igår (läs alkohol) och då sover jag alltid oroligt. Det är första gången på ett år som jag slänger försiktigheten överbord och ger mig hän till fest, drinkar och dans utan att tänka på värk eller morgondagen. Jag tyckte det var dags för det nu. Jag vaknade och var helt intill döden törstig. Gick upp och drack juice och tog medicinen. Sen lade jag mig igen och somnade om. Lars sov han med. Vi sov till elva. Då släpade vi oss upp ur sängen, gjorde frukost och slängde oss i soffan. Vi fikade och tittade på Melodifestivalen på play. Efter det gick Lars och duschade och jag somnade till i soffan. 

Jag tog en dusch och efteråt var jag mycket piggare. Vi skulle precis ta en kopp kaffe när jag såg svägerskan komma gående. Deras bil stod hos oss sen gårdagen. Hon tog en kopp kaffe med oss innan hon styrde kosan hemåt. Vi fortsatte att ta det lugnt och framåt sen eftermiddagen åkte vi till Willys för att veckohandla innan vi lagade mat. Två tvättar och lite strykning framför tv:n hann jag med innan det blev kväll. 

Det känns bra. Jag mår bra. Jag känner mig nästan i synk med min inre bild av mig själv. Det kanske är tillfälligt men det struntar jag i, jag njuter av nuet. Och en sak jag glömt att skriva. Jag har gått ner i vikt. Bara några kilon men nog mycket för att jag ska börja känna igen min kropp. Och ansiktet har fått tillbaka konturerna.  

Jag måste säga att jag mådde oförskämt bra för att ha festat i nio timmar. Underligt egentligen men det var nog allt dansande som gjorde att jag mådde så bra. Det och den en och en halva hamburgare jag åt till vickning samt vattnet jag drack. Inget illamående, ingen huvudvärk, bara trött. (Lars åt tre hamburgare!!) Jag har svårt att förstå att jag dansade i flera timmar, i högklackade stövlar dessutom. Och svårt att förstå att jag klarade av stojet och den höga musiken. Hur är det möjligt? Inte för att jag klagar, tvärtom. Men jag fattar inte. Jo jag vet ju att ibland när jag är upptagen av något så är inte värken lika intensiv, eller jag märker i alla fall inte av den på samma sätt. Jag antar att det är för att hjärnan är upptagen med annat och inte kan fokusera enbart på värken. Känns hur som helst väldigt positivt att få ha känt sig som den gamla Ingela för en kväll. Det ger mig kraft att fortsätta jobba mot målet, det vill säga att bli helt värkfri. Jag tror inte att någon (som inte varit i min situation) kan förstå hur lycklig jag är över att ha fått uppleva en kväll som gårdagen. 

På kvällen tittade vi på "Grown Ups 2" på tv3. Jag gillar verkligen både den och ettan. Jag har sett dem många gånger. Lite sexistiska men det bryr jag mig inte om. Det är såna där feel good filmer som gör att man får ett leende på läpparna. 

Jag har bara den vanliga värken idag. Inte mindre men inte heller mer.  Den kan jag leva med.