Dag 403 (258) - ibland är inte bussen en bra idé, trasig klänning och logekväll
Men hur trött var inte jag på morgonen! Jag lade mig i god tid igår men låg och spelade mobilspel tills Lars kom och lade sig. Det blev samma tid som vanligt, vilket är en aning för sent. Och nu var jag såklart jättetrött. "No shit Sherlock!"
Så trött att jag funderade över att sms:a chefer och säga att jag kommer in senare (vilket jag kan göra, huvudsaken är att jag jobbar 6 timmar). Men jag släpade mig ur sängen och gjorde mig iordning, plikttrogen som jag är. Jag lär få ta en tupplur i eftermiddag när jag kommer hem. Det är inte så att jag behöver mer sömn, eller ja kanske lite mer, utan att jag så ofta sover oroligt och har ont. De "bra" timmarna jag sover är inte nog och då behöver jag en tupplur för att orka existera. Sen gör ju värken sitt till. Jag behöver vila. Än så länge i alla fall.
Två minusgrader idag. Lite frost på gräsmattan och isiga rutor på bilen. Men solen skiner. Det kommer att bli en fin dag igen.
När jag gick till bussen för att åka hem hade jag lite ont och kände att det skulle bli skönt att åka hem och vila innan logen ikväll. Solen sken fortfarande och det var kanske en eller två minusgrader. Härligt väder. När jag kom till Navet gick precis min buss. Men jag oroade inte mig för det eftersom bussarna går var tionde minut och det var skönt väder. Jag var ensam på hållplatsen för alla andra hade ju åkte med bussen som just gick. Klockan var tio i tre. Jag höll koll på tavlan med information om bussen. Tiden stod på 9 minuter när jag kom dit. Minuterna blev färre och färre och det kom fler och fler människor. Snart skulle bussen komma. Men ingen buss kom och tiden ändrades till tio minuter igen. Samma visa, minuterna gick och plötsligt ändrades infon från att ha stått "4 minuter" till att stå "15:18" och sen 15:21. Helt vrickat. Så kom bussen. Mängder med människor trängde sig på. Jag fick en nedfällbar sittplats. Några äldre damer steg ombord och jag erbjöd dem mitt säte med de sa att det var ok, de tyckte det var bra att träna på balansen. De kanske ångrade sig sen för busschauffören körde som en tok. Så ryckigt att alla började klaga. När jag klev av och bussen åkte kom det en till buss strax efter, en dubbelbuss med knappt några passagerare på. Men vad är det som gör att bussen är så sen att en inte alls kommer och nästa är så sen att den efter kommer ikapp? Jag skulle vilja veta det för det är ju var och varannan dag det händer. Trots att det var helt ok väder ute blev jag kall eftersom jag stått så länge och väntat och inte haft en täckkjol eller extratröja. Skrutt också...
Inget annat att göra än att rida ut eländet. Först bli varm genom att dricka te och sitta under en filt. Sen duscha. Jag har lärt mig att inte duscha på en gång för om jag byter temperatur för hastigt blir det ännu sämre. Tråkigt när det blir så här. Dumma bussar.
Jag hade tvättat min svarta klänning efter festen i lördags och skulle nu stryka den eftersom jag ville ha den på logen. Mitt strykjärn är på sista andetaget. Det är en fläck på det där det ibland fastnar material om jag stryker till exempel polyester på för hög värme. Jag ska köpa ett nytt strykjärn, men det blir liksom aldrig av. Nu var jag lite stressad och tänkte mig inte för. Klänningen är inte helt i bomull. Vad händer? Jo strykjärnet tvärnitar och tyget fastnar av värmen på järnet och det blir ett hål i klänningen. Skit, skit, skit!! Jag älskar den här klänningen och har bara använt den en tre-fyra gånger. Tusan också. Det var bara att ta en annan klänning och skaka av sig ilskan över att ha varit så dum. Mitt eget fel. Inget att göra åt.
Lars skjutsade ner mig till logen strax efter klockan sex. Det är så trevligt att åka ner i god tid innan mötet så man hinner umgås med systrarna. Jag träffade på syster K som jag invigdes tillsammans med. Hon bor på tre olika ställen i Sverige och reser mellan dessa ställen. Det gör att hon bara är med på enstaka möten. Alltid lika kul att träffa henne. Vi satt och pratade om ditt och datt och kom att prata om vår uppväxt. Jag pratade om somrarna i Gimdalen utan att nämna namnet på byn. Men när K frågade vart det var sa jag Gimdalen. Då reagerade en annan kvinna. "-GIMDALEN!!" utbrast hon. Det visade sig att hennes mamma kom från Gimdalen. Tänk vad världen är liten ändå. Efter mötet åt vi middag. En syster från andra Rebeckalogen underhöll med sång, fiol- och pianospel medans vi drack kaffe och sen hade vi ett lotteri. Jag vann ett paket innehållande fyra polkagrisstänger. Passade ju bra för en gottegris som mig. Trots en trevlig kväll gav jag upp rätt tidigt. Det hade varit väldigt varmt i logesalen och väldigt kallt i matsalen. Det är ju inte vidare bra för mig. Helst inte när jag redan hade ont sen förut.
Av erfarenhet visste jag att det var risk att natten kunde bli svår. Men jag måste ändå försöka intala mig själv att det ska gå bra. Det får inte bli en självförverkligande profetia
"- Jag har blivit kall alltså kommer jag att sova dåligt". Natten för utvisa hur det blev.
När jag gick till bussen för att åka hem hade jag lite ont och kände att det skulle bli skönt att åka hem och vila innan logen ikväll. Solen sken fortfarande och det var kanske en eller två minusgrader. Härligt väder. När jag kom till Navet gick precis min buss. Men jag oroade inte mig för det eftersom bussarna går var tionde minut och det var skönt väder. Jag var ensam på hållplatsen för alla andra hade ju åkte med bussen som just gick. Klockan var tio i tre. Jag höll koll på tavlan med information om bussen. Tiden stod på 9 minuter när jag kom dit. Minuterna blev färre och färre och det kom fler och fler människor. Snart skulle bussen komma. Men ingen buss kom och tiden ändrades till tio minuter igen. Samma visa, minuterna gick och plötsligt ändrades infon från att ha stått "4 minuter" till att stå "15:18" och sen 15:21. Helt vrickat. Så kom bussen. Mängder med människor trängde sig på. Jag fick en nedfällbar sittplats. Några äldre damer steg ombord och jag erbjöd dem mitt säte med de sa att det var ok, de tyckte det var bra att träna på balansen. De kanske ångrade sig sen för busschauffören körde som en tok. Så ryckigt att alla började klaga. När jag klev av och bussen åkte kom det en till buss strax efter, en dubbelbuss med knappt några passagerare på. Men vad är det som gör att bussen är så sen att en inte alls kommer och nästa är så sen att den efter kommer ikapp? Jag skulle vilja veta det för det är ju var och varannan dag det händer. Trots att det var helt ok väder ute blev jag kall eftersom jag stått så länge och väntat och inte haft en täckkjol eller extratröja. Skrutt också...
Inget annat att göra än att rida ut eländet. Först bli varm genom att dricka te och sitta under en filt. Sen duscha. Jag har lärt mig att inte duscha på en gång för om jag byter temperatur för hastigt blir det ännu sämre. Tråkigt när det blir så här. Dumma bussar.
Jag hade tvättat min svarta klänning efter festen i lördags och skulle nu stryka den eftersom jag ville ha den på logen. Mitt strykjärn är på sista andetaget. Det är en fläck på det där det ibland fastnar material om jag stryker till exempel polyester på för hög värme. Jag ska köpa ett nytt strykjärn, men det blir liksom aldrig av. Nu var jag lite stressad och tänkte mig inte för. Klänningen är inte helt i bomull. Vad händer? Jo strykjärnet tvärnitar och tyget fastnar av värmen på järnet och det blir ett hål i klänningen. Skit, skit, skit!! Jag älskar den här klänningen och har bara använt den en tre-fyra gånger. Tusan också. Det var bara att ta en annan klänning och skaka av sig ilskan över att ha varit så dum. Mitt eget fel. Inget att göra åt.
Lars skjutsade ner mig till logen strax efter klockan sex. Det är så trevligt att åka ner i god tid innan mötet så man hinner umgås med systrarna. Jag träffade på syster K som jag invigdes tillsammans med. Hon bor på tre olika ställen i Sverige och reser mellan dessa ställen. Det gör att hon bara är med på enstaka möten. Alltid lika kul att träffa henne. Vi satt och pratade om ditt och datt och kom att prata om vår uppväxt. Jag pratade om somrarna i Gimdalen utan att nämna namnet på byn. Men när K frågade vart det var sa jag Gimdalen. Då reagerade en annan kvinna. "-GIMDALEN!!" utbrast hon. Det visade sig att hennes mamma kom från Gimdalen. Tänk vad världen är liten ändå. Efter mötet åt vi middag. En syster från andra Rebeckalogen underhöll med sång, fiol- och pianospel medans vi drack kaffe och sen hade vi ett lotteri. Jag vann ett paket innehållande fyra polkagrisstänger. Passade ju bra för en gottegris som mig. Trots en trevlig kväll gav jag upp rätt tidigt. Det hade varit väldigt varmt i logesalen och väldigt kallt i matsalen. Det är ju inte vidare bra för mig. Helst inte när jag redan hade ont sen förut.
Av erfarenhet visste jag att det var risk att natten kunde bli svår. Men jag måste ändå försöka intala mig själv att det ska gå bra. Det får inte bli en självförverkligande profetia
"- Jag har blivit kall alltså kommer jag att sova dåligt". Natten för utvisa hur det blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar