Dag 401 (256) - en helt vanlig dag

Jag sov som en stock hela natten men på morgonen var jag ändå trött. Det var jag inte ensam om för Lars var också trött. Det är säkert sviter efter helgens fest. Men det kan jag kosta på mig, det är inte så ofta vi går på fest. Jag har bara lite ont på morgonen. Det är skönt att börja dagen så. 

Fem plusgrader idag och det blåser tyvärr riktigt hårt. På gården har det lilla snötäcket på uppfarten övergått till att bli is. Igen. Det är inte första gången jag säger det och säkert inte sista....det är en märklig vinter. (Bara för det måste jag lägga in "memen" från game of Thrones igen.)

På jobbet satt jag och inventerade vilka sidor som måste ändras på vårt interna....ja vad ska jag kalla det....hjälptexter, handläggarstöd? Ja hur som helst, det är rätt mycket som måste ändras med anledning av helgens release av nya rubriceringar för gränsöverskridande fusion. Ändras och läggas till. Sen hade jag ett möte med min jurist A. Vi avslutade ett arbete vi startat för tvåtusen år sedan. Det har prioriterats bort hela tiden men nu blev det äntligen gjort. Skönt. Så var det dags för lunch. Jag och min arbetskompis T gick ut och åt på "Taste of India". Deras pakora fisk och zucchini är jättegod, mina favoriter. (Jag har "lånat" bilden.) Solen skiner men det blåser fortfarande. Sundsvall är ett riktigt blåshål. Känns som om det alltid blåser när det är fint väder i övrigt. 

Sen gick eftermiddagen snabbt. Det kändes som om jag knappt börjat jobba igen innan det var dags att sluta och gå och få naglarna fixade. Solen sken fortfarande när jag snabbade mig iväg till Attityd, men det blåste tyvärr också fortfarande. Håret var alldeles "flurigt" (norrländska kanske?) och jag blev snuvig om näsan och ögonen rann. Gulligt. Men min nageltjej Ana gjorde nya fräscha naglar på mig och då kände jag mig fin ändå. Jag förlänger dem inte utan förstärker dem så de inte går av hela tiden. Klart värt pengarna. Den här gången valde jag en ljust laxrosa färg. 

Jag stretade genom blåsten till bussen. Det var första gången jag satt baklänges. Det var en dragspelsbuss och jag satt på sista sätet i första delen innan "dragspelet". Det var inte kul alls att sitta där. Det blev en sån konstig känsla av att inte ha kontroll. Bussen svängde och då var det som om jag satt i en karusell. Läskig känsla. Jag vill inte sitta baklänges igen. Jag känner mig lite fånig över att uppleva en bussresa så men det kan ju vara så att mitt balanssinne är påverkat av operationen. Jag har svårt för krängningar och plötsliga svängar nu. När jag kom hem vilade jag tills jag var redo att ta tag i middagen. Jag frågade Lilleman om han ville vara med och laga mat och det ville han. Det är så roligt att han är intresserad. Vi gjorde en härlig potatis- och purjolökssoppa. Till den åt vi underbart mjukt grekiskt lantbröd. Tänk vad gott det är att doppa brödet i soppan... mmmmmmm!

På kvällen blev jag rejält trött i nedre delen av nacken och ut mot skulderbladen. Jag satt med värmedynan och det var så skönt. En smula orolig, men bara en smula. Jag sitter ju vid dator mest hela dagen så jag ser inget konstigt i att bli trött i nacken. Det behöver inte ha med Chiarin att göra. Men man vet aldrig. Så som sagt, en smula oroad men bara en smula.