Dag 410 (265) - tuff början, men det blev bättre allt eftersom
Natten blev en kopia av föregående natt. Första delen riktigt eländig och andra delen hyffsat ok. När det kryper och bränner i huden är det omöjligt att sova. Jag gick upp och smörjde in arm, rygg och ben. Det brukar lugna ner myrkrypandet lite. Är kanske beröringen som gör det, inte vet jag, men hjälper det så spelar det ingen roll varför. Och den snäva tröjan på såklart. Det hjälper också lite. För fem månader sen dog min pappa. Jag tänker på det rätt ofta. Jag har bilden av honom på näthinnan. När han ligger medvetslös på IVA och en maskin andas åt honom. Jag funderar ofta på om han visste vad som hände honom. Var han medvetande till någon grad? Hörde han oss? Och jag funderar över om det är mitt undermedvetande som gör att jag alltid sover dåligt runt 21-22 varje månad. Är det tanken på pappa som spökar?
Ute snöar det för fullt. Så blev det vinter igen då. De varnar på radion att det kan komma uppåt 15 centimeter i Västernorrland, fast norr om oss då.... hoppas det stämmer. Vi får se.
Jag hade ont när jag vaknade, igen. Det är inget bra sätt att börja dagen på. Man blir lätt lite grinig också, men jag biter ihop. Lite före utsatt tid ringde sköterskan från Neurologen. Hon sa att det stod antecknat att jag ska på återbesök till doktor V.K. i februari men att det inte bokats någon tid än. Tur att jag ringde, det snabbar förhoppningsvis upp det hela. Jag berättade mina symtom och hon antecknade vad jag sa. Hon skulle meddela doktorn. Bollen är hos dem.
Sen hade jag ett möte med min chef om kommande förändringar i rollen som kompetensområdesansvarig. Jag kan inte skriva något mer nu för det är inte officiellt än. Men det är ingen förändring jag inte kan leva med. Jag fattar bara inte hur det ska fungera för de "små" områdena med endast en kompetensområdesansvarig. Möte med alla kompetensområdesansvariga är planerat till imorgon. Min chef skojade till det och sa att man kunde hälsa mig med "Fru tillkommande kompetensspecialist" som de gör i serien "Homeland". Jag har inte sett den serien men gillar tilltalet, det kör vi på :)
Efter lunch var jag i princip redo att ge upp och åka hem, men jag kämpade på. Och vet ni vad? Det blev bättre framåt eftermiddagen. Egentligen slutar jag 14:30. Hela avdelningen skulle på en information klockan 15:30. Jag velade fram och tillbaka hur jag skulle göra. Jag får inte jobba längre än 14: 30 eftersom jag är sjukskriven, men samtidigt kändes det som om att informationen var viktig. Eftersom jag kände mig bättre beslutade jag mig för att stanna kvar. Jag tar inte upp det som jobbtid, och jag jobbade såklart inte medan jag väntade. Informationsmötet hade temat "Afternoon Tea" så vi fick kakor och scones med sylt och grädde. Det var gott men inte var det som en äkta Afternoon Tea inte. Här under är ett kort från när jag och K var på Afternoon Tea på the Dorchester i London 2012.
Informationen tog en halvtimme, sen slutade de flesta för dagen. Jag gick tillbaka till min plats. Skulle jag ta bussen hem nu? Nä det snöar diagonalt ute. Hugaligen! Jag väntade på jobbet tills Lars slutade. Men jag jobbade inte, jag googlade efter recept och tog det bara lugnt. Det kändes ovanligt att komma hem så sent, det var ett tag sen jag jobbade heltid. Snön har vräkt ner hela dagen. Det har kommit minst en decimeter. Det är ju i och för sig inte så mycket, men med tanke på att vårfåglarna sjöng för två dagar sedan så känns det som jättemycket. Vi gick från i princip helt gröna gräsmattor och bara vägar till full vinter. Det är bara februari så det var väntat. När vi kom hem från jobbet möttes vi av en välkommen syn - grabbarna hade skottat uppfarten. Det är verkligen skönt när man kommer hem och är helt slut. Jag orkade inte laga mat. Lars hade haft en jobbig dag och var inte heller sugen på att laga mat. Det fick bli något kvickt - potatisbullar och bacon. Grabbarna gillar det så de protesterade inte.
På kvällen tittade jag och Lilleman på "Svenska Mästerkocken". Sen bastade jag med Lars. Det är så härligt att sitta i bastun i tystnad och bara njuta. Vi släcker ner lamporna och tänder levande ljus. Det blir en typ av meditation. Det händer att vi har musik på, men inte den här gången. Efter bastun masserade Lars min onda vänstra sida. Förutom mitt vanliga ont är jag väldigt spänd på vänster sida. Muskelknutar och annat tok. Jag spänner mig säkert när jag har som värst ont och resultatet låter inte vänta på sig. Det gjorde riktigt ont när han masserade men efteråt kände jag hur värken släppte allt mer. Skönt. Det räcker med den värk jag alltid har. Jag behöver inte mer.
Jag hoppas kunna få sova en hel natt. Snälla snälla låt mig få sova en hel natt.
Ute snöar det för fullt. Så blev det vinter igen då. De varnar på radion att det kan komma uppåt 15 centimeter i Västernorrland, fast norr om oss då.... hoppas det stämmer. Vi får se.
Jag hade ont när jag vaknade, igen. Det är inget bra sätt att börja dagen på. Man blir lätt lite grinig också, men jag biter ihop. Lite före utsatt tid ringde sköterskan från Neurologen. Hon sa att det stod antecknat att jag ska på återbesök till doktor V.K. i februari men att det inte bokats någon tid än. Tur att jag ringde, det snabbar förhoppningsvis upp det hela. Jag berättade mina symtom och hon antecknade vad jag sa. Hon skulle meddela doktorn. Bollen är hos dem.
Sen hade jag ett möte med min chef om kommande förändringar i rollen som kompetensområdesansvarig. Jag kan inte skriva något mer nu för det är inte officiellt än. Men det är ingen förändring jag inte kan leva med. Jag fattar bara inte hur det ska fungera för de "små" områdena med endast en kompetensområdesansvarig. Möte med alla kompetensområdesansvariga är planerat till imorgon. Min chef skojade till det och sa att man kunde hälsa mig med "Fru tillkommande kompetensspecialist" som de gör i serien "Homeland". Jag har inte sett den serien men gillar tilltalet, det kör vi på :)
Efter lunch var jag i princip redo att ge upp och åka hem, men jag kämpade på. Och vet ni vad? Det blev bättre framåt eftermiddagen. Egentligen slutar jag 14:30. Hela avdelningen skulle på en information klockan 15:30. Jag velade fram och tillbaka hur jag skulle göra. Jag får inte jobba längre än 14: 30 eftersom jag är sjukskriven, men samtidigt kändes det som om att informationen var viktig. Eftersom jag kände mig bättre beslutade jag mig för att stanna kvar. Jag tar inte upp det som jobbtid, och jag jobbade såklart inte medan jag väntade. Informationsmötet hade temat "Afternoon Tea" så vi fick kakor och scones med sylt och grädde. Det var gott men inte var det som en äkta Afternoon Tea inte. Här under är ett kort från när jag och K var på Afternoon Tea på the Dorchester i London 2012.
Informationen tog en halvtimme, sen slutade de flesta för dagen. Jag gick tillbaka till min plats. Skulle jag ta bussen hem nu? Nä det snöar diagonalt ute. Hugaligen! Jag väntade på jobbet tills Lars slutade. Men jag jobbade inte, jag googlade efter recept och tog det bara lugnt. Det kändes ovanligt att komma hem så sent, det var ett tag sen jag jobbade heltid. Snön har vräkt ner hela dagen. Det har kommit minst en decimeter. Det är ju i och för sig inte så mycket, men med tanke på att vårfåglarna sjöng för två dagar sedan så känns det som jättemycket. Vi gick från i princip helt gröna gräsmattor och bara vägar till full vinter. Det är bara februari så det var väntat. När vi kom hem från jobbet möttes vi av en välkommen syn - grabbarna hade skottat uppfarten. Det är verkligen skönt när man kommer hem och är helt slut. Jag orkade inte laga mat. Lars hade haft en jobbig dag och var inte heller sugen på att laga mat. Det fick bli något kvickt - potatisbullar och bacon. Grabbarna gillar det så de protesterade inte.
På kvällen tittade jag och Lilleman på "Svenska Mästerkocken". Sen bastade jag med Lars. Det är så härligt att sitta i bastun i tystnad och bara njuta. Vi släcker ner lamporna och tänder levande ljus. Det blir en typ av meditation. Det händer att vi har musik på, men inte den här gången. Efter bastun masserade Lars min onda vänstra sida. Förutom mitt vanliga ont är jag väldigt spänd på vänster sida. Muskelknutar och annat tok. Jag spänner mig säkert när jag har som värst ont och resultatet låter inte vänta på sig. Det gjorde riktigt ont när han masserade men efteråt kände jag hur värken släppte allt mer. Skönt. Det räcker med den värk jag alltid har. Jag behöver inte mer.
Jag hoppas kunna få sova en hel natt. Snälla snälla låt mig få sova en hel natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar