Dag 399 (254) - bekant värk och sus i öronen, powerwalk och PARTY!

Lördag = sovmorgon. Men det ville inte jag. Eller jag och jag, i alla fall inte min hjärna för jag vaknade vid halv åtta och kunde inte somna om. Jag tjurade mig kvar i sängen ändå och försökte somna om men vid åtta gav jag upp. Tog min medicin och lade mig i sängen igen men inte för att sova för det verkade ju dödfött, nä jag låg och läste på mobilen tills Lars vaknade. Jag hade en (obehagligt) bekant dov värk i nacke och bakhuvud. Plötsligt kommer jag ihåg att jag ofta kände så här på helgerna, när jag hade sovit längre och speciellt när jag sovit på ryggen. Då visste jag inte vad det var. Jag trodde bara att jag sovit för länge eller för hårt. Nu har jag läst att många med Chiari inte kan ligga på rygg för trycket på nacke och bakhuvud blir för hårt och man får värk. Aha.... och när jag ligger på rygg eller på höger sida får jag ett högt sus i öronen. Jag hör pulsen och samtidigt ett sus. Det är väldigt obehagligt. Jag har känt så förut också men inte sen jag blev opererad. Jag måste erkänna att jag är lite orolig. Orolig att operationen inte varit helt lyckad. Hmmm....det här får jag hålla koll på. Här är bloggen jättebra för jag kan titta tillbaka och se hur jag mått. 

Det blev en lugn dag. Så skönt att inte ha några måsten utan bara "chilla" hemma. På eftermiddagen tog jag och Lars en powerwalk på tre kilometer. Det kanske inte är jättelångt för de som utan problem går en mil, men det är nog för mig. Jag får upp pulsen och blir varm och svettig. Eftersom temperaturväxlingar ofta medför värk är det inte en bra idé att gå så långt att jag börjar frysa. Det var skönt väder. Tre minusgrader och solen som tittade fram mellan molnen. Efter promenaden var det gott med en kopp kaffe och en kaka från kakburken vi fick från syrran i julklapp. 

På kvällen ska vi iväg på fest. Herr och fru M och svägerskan och svågern kommer till oss på en "förvärmare". Sen skjutsar stora sonen oss till festen. Jag återkommer.....

....ja åter till festen då. Det har inte varit mycket fest för mig den senaste tiden och nu när det var dags för en stor fest kändes det en aning nervöst. Hur ska det gå? Kommer jag att må bra?  Kommer jag att klara av ljudet? Först satt vi hemma hos oss och drack bubbel och hade det trevligt. Sen skjutsade stora sonen oss till festen. Han körde svägerskans bil som är sjusitsig så vi fick plats allihopa. Det var bordsplacering. Jag och Lars satt vid ett bord med tre andra par. Det lustiga var att han jobbat med två av tjejerna för länge sen. Vi hade det jättetrevligt vid bordet och vinet flödade. Efter middagen var det en musiktävling innan "Co Pilots" började spela. Sen var det dansa, dansa, dansa för hela slanten. Jag dansade i flera timmar, i högklackat. Hur sjukt är inte det? Hög musik och väldigt stimmigt överlag men jag klarade av det hur bra som helst. Vid halv tre ringde vi stora sonen som kom och hämtade oss. Då hade jag varit igång sen fem. Alltså nio och en halv timme av festande. Oj oj, det är ju helt vansinnigt? Hur är det möjligt?