Dag 404 (259) - värsta natten och dagen på länge!
Värsta natten på länge *suck* var som en zombie när jag släpade mig ur sängen. Och ont hade jag fortfarande *suck igen*
Ute är det nollgradigt och lite frost på gräset. Det är fara för halka sa de på radion.
Möte på förmiddagen och utbildning på eftermiddagen. Jag hade en varm poncho på och vetekudden värmde jag om och om igen under dagen. Det blev inte bättre, men inte heller sämre. Jag kan ju lätt säga att det är en värsta dagen på länge. Jag bet ihop och försökte dölja hur jag mådde. Som jag sagt tidigare, andra ska inte behöva lida för att jag mår dåligt. Jag vet inte hur väl jag lyckades, men jag hoppas att det inte märktes allt för väl.
Jag hade tidigare lovat att hälsa på min kompis B på sjukhuset när jag slutade jobbet för dagen. Hon har varit med om en olycka och har brutit tre revben. Först tänkte jag ta bilen men jag kom på andra tankar och vek av mot busstationen. Det är ju faktiskt smidigare att ta bussen. Då kommer man fram till entrén direkt och slipper leta parkering. Det var grått ute och det småregnade. Vilket trist väder. Lika trist som mitt humör (pga. sömnbrist och värk). Jag köpte en pocketbok och två dubbelnougat till henne i kiosken på sjukhuset. Hon gillar liksom jag att läsa sliskiga historiska kärleksromaner. Jag tillbringade en och en halv timme med henne innan jag tog bussen tillbaka till busstationen. Det var bara några minuter kvar innan Lars skulle sluta så jag gick till bilen och väntade på honom.
Efter middagen fick jag ett paket av min stora son. Jag blev väldigt överraskad. När jag öppnade det blev jag ännu mer överraskad för det var en likadan klänning som jag råkat stryka sönder i onsdags. Jag blev alldeles varm och tårögd av kärlek till min underbara son. Jag hade ingen aning om hans avsikter när han i onsdags frågade mig vart jag köpt den och om den var gammal. Vilken fin gest. Jag kramade honom om och om igen. Både för att jag var så glad att jag fått en likadan klänning och för att jag är så stolt över vilken fin kille han är. (And for the record - jag älskar båda mina söner lika mycket. Men den stora sonen fick verkligen extra karmapoäng idag.)
Kvällen blev lugn. Jag satt mest under en filt med värmedynan och försökte få smärtan att ge med sig. Ont, ont, ont. Klockan sju ungefär kom jag på att jag glömt att ta medicinen klockan två. Tusan. Det var ju extra olyckligt en sån här dag när jag redan har skitont. Jag tog kvällsdosen på en gång. Bättre att ta den lite tidigare så kanske jag mår lite bättre innan jag ska sova. Idag har varit en riktigt tuff dag. Att först ha haft en jobbig natt och på det en jobbig dag tar på krafterna rejält. Det är tur att jag inte har det så här så värst ofta.
Ute är det nollgradigt och lite frost på gräset. Det är fara för halka sa de på radion.
Möte på förmiddagen och utbildning på eftermiddagen. Jag hade en varm poncho på och vetekudden värmde jag om och om igen under dagen. Det blev inte bättre, men inte heller sämre. Jag kan ju lätt säga att det är en värsta dagen på länge. Jag bet ihop och försökte dölja hur jag mådde. Som jag sagt tidigare, andra ska inte behöva lida för att jag mår dåligt. Jag vet inte hur väl jag lyckades, men jag hoppas att det inte märktes allt för väl.
Jag hade tidigare lovat att hälsa på min kompis B på sjukhuset när jag slutade jobbet för dagen. Hon har varit med om en olycka och har brutit tre revben. Först tänkte jag ta bilen men jag kom på andra tankar och vek av mot busstationen. Det är ju faktiskt smidigare att ta bussen. Då kommer man fram till entrén direkt och slipper leta parkering. Det var grått ute och det småregnade. Vilket trist väder. Lika trist som mitt humör (pga. sömnbrist och värk). Jag köpte en pocketbok och två dubbelnougat till henne i kiosken på sjukhuset. Hon gillar liksom jag att läsa sliskiga historiska kärleksromaner. Jag tillbringade en och en halv timme med henne innan jag tog bussen tillbaka till busstationen. Det var bara några minuter kvar innan Lars skulle sluta så jag gick till bilen och väntade på honom.
Efter middagen fick jag ett paket av min stora son. Jag blev väldigt överraskad. När jag öppnade det blev jag ännu mer överraskad för det var en likadan klänning som jag råkat stryka sönder i onsdags. Jag blev alldeles varm och tårögd av kärlek till min underbara son. Jag hade ingen aning om hans avsikter när han i onsdags frågade mig vart jag köpt den och om den var gammal. Vilken fin gest. Jag kramade honom om och om igen. Både för att jag var så glad att jag fått en likadan klänning och för att jag är så stolt över vilken fin kille han är. (And for the record - jag älskar båda mina söner lika mycket. Men den stora sonen fick verkligen extra karmapoäng idag.)
Kvällen blev lugn. Jag satt mest under en filt med värmedynan och försökte få smärtan att ge med sig. Ont, ont, ont. Klockan sju ungefär kom jag på att jag glömt att ta medicinen klockan två. Tusan. Det var ju extra olyckligt en sån här dag när jag redan har skitont. Jag tog kvällsdosen på en gång. Bättre att ta den lite tidigare så kanske jag mår lite bättre innan jag ska sova. Idag har varit en riktigt tuff dag. Att först ha haft en jobbig natt och på det en jobbig dag tar på krafterna rejält. Det är tur att jag inte har det så här så värst ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar