Dag 396 (251) - kallt ute, fortsatt värk i nacken och äntligen gymmet

Jag vaknade vid halv sex av att Lars skrattade men jag var så trött att jag vara vände mig om och somnade om. När jag lite senare vakande "på riktigt" så frågade jag honom om han skrattat i sömnen. "- Nej, jag skrattade åt dig!" svarade han. Jag blev lite stött först och frågade varför och då svarade han att han hade vaknat av att det killade i nacken. Han upptäckte att det var jag som låg på rygg med armarna rakt ut, med höger hand under hans nacke. Då måste jag ju också fnissa lite för det måste ha varit en rolig syn. Varför i hela friden låg jag med armarna rakt ut? Och hur hade jag kunnat tråckla in handen under hans nacke utan att jag själv vaknade? Undrar just om jag drömde något särskilt?

Det är kallt som tusan ute idag. Minus 13 grader. Ja, kallt för att vara den här vintern i alla fall. Jag tog fram min tjockare jacka för säkerhets skull. På jobbet är det också kyligt. Jag fick låna en fleecefilt att lägga över benen av min bordsgranne. Men allt eftersom dagen går så blir jag kallare och kallare. Och det gör inte saken bättre att jag stressar. Jag vet att jag inte ska göra det men vissa dagar blir det så av bara farten. Jag har suttit och skrivit lathundar hela dagen och på slutet av dagen riktigt kände jag hur axlarna satt fast under öronen. Sååå....ont såklart. Kyla plus stress är ingen bra kombination. Vilket jag så väl vet. Imorgon ska jag ta det lugnt och jag ska vara varmare klädd. Tror jag snart måste köpa en fodrad "Onepiece".

Solen sken från en blå himmel och det är fortsatt kallt ute. När jag kom hem var det värmedyna för hela slanten. Jag hade den karakteristiska värken i vänster sida. Säkert värre idag på grund av stressen och kylan. Men jag har även en dov värk i nacke och det känns som om huvudet är inlindat i bomull. Det susar i öronen också. Det har det gjort ett tag nu men jag tror inte att jag nämnt det förut. Hmmm... Äh det är ingen idé att gå omkring och fundera för mycket. Det kan vara en förkylning som ligger och gror i bakgrunden. 

Jag har ju missat att lägga ut bilder på våra nya lampor. Jag är väldigt nöjd. Smaken är som baken och det finns säkert de som inte alls gillar dem men de känns som helt rätt hos oss. Vad roligt det är när man hittar något man blir så nöjd med.

 

På kvällen tog vi oss i kragen och åkte till Sports Gym. Det är första gången sen jag blev riktigt dålig. Sista gången var nog senhösten 2015 om jag inte missminner mig. Hela 2016 var en katastrof och träning var det sista jag tänkte på. Nu har jag tränat två gånger med mina arbetskompisar på lunchträning och det gick bra. Men sen dess har jag funderat fram och tillbaka hur jag ska göra. Det är praktiskt att träna på lunchen så man har det gjort och inte kan smita undan, men samtidigt så har jag ju kort på Sports Gym. Det blir dyrt att ha månadskort på två ställen. Eller så kanske jag kan köpa klippkort och gå med mina arbetskompisar en gång i veckan och på Sports Gym en gång i veckan. Kan funka. Hur som helst så var det packat med folk på gymmet. Ni vet hur det är med dessa nyårslöften att börja träna. Det är alltid fullt med folk på gymmen första tiden efter nyår, sen tunnas skaran ut allt eftersom. Jag fick i alla fall tag på ett ledigt gåband och där gick jag tills benen började bli veka. 45 minuters powerwalk känns i benen när man är otränad. Sen gjorde jag några övningar med hantlar. Små hantlar, bara två kilo styck. Men jag är fortfarande rädd att ta i för mycket, lite extra rädd nu när jag har ont i nacken. Det räcker bra som början. Jag är glad över att ha fått iväg mig till gymmet över huvud taget.