Dag 389 (244) - systerskap!

Såklart jag fick en kass natt. Det hade jag ju varit beredd på. Jag tog på långärmade t-shirten efter någon timme och kunde somna så småningom. Äh, jag får till stor del skylla mig själv som duschade för sent och dessutom drack vin. Minus tio grader ute idag. Riktigt kallt med tanke på hur det varit den sista tiden. Jag tog på täckkjol och varma mössan för att inte frysa.

Förmiddagen gick åt till att göra kompletteringar, vara på APT och ett annat kortare möte. Testerna är väldigt viktiga men jag kan ju inte lägga mina vanliga sysslor åt sidan helt. På APT diskuterade vi den kommande omorganisationen. Det känns både bu och bä. Det kan bli dåligt, men det kan ju också bli bra. Jag vill ju såklart att  det blir så bra som möjligt för oss men känner mig ganska ointresserad. Eller ointresserad är fel ord, distanserad är bättre. Jag är så luttrad. Efter mina 21 år på verket så är jag van vid såväl stora omorganisationer som byte av team. Nu har vi sagt vårt och det är upp till cheferna att lösa det på bästa sätt, för oss, för kunderna och för verket. Vi kan komma med hur bra argument som helst för det ena eller det andra förslaget men till syvend och sist så är det cheferna som bestämmer. Jag hann testa lite på eftermiddagen men tyvärr inte nog mycket. Jag hoppas att jag kan vara mer effektiv imorgon. 

Det var inte lika kallt när jag gick till bussen, runt minus sex grader. Det är rätt lagom tycker jag. Bussen var sen och därför blev den extra full. Jag såg min svägerska i kön men vi kunde inte sitta tillsammans. Chauffören körde snabbt och ryckigt. Jag kan förstå att han var stressar över att vara sen men det tar inte mycket längre tid att köra mjukare. Det är otrevligt för de som sitter och hemskt för de som står upp.  När jag kom hem tog jag en kopp Chai-te och en macka. Sen lade jag mig ner på soffan och drog över en filt. Katten lade sig bredvid mig. Det är så rogivande att ha henne liggande tätt intill och höra henne kurra.  Jag somnade såklart. Det behövdes verkligen sömn efter den dåliga nattsömnen. Jag vaknade med ett ryck när Lars kom hem. Mosig och frusen, men efter en dusch kändes det bra. 

Lars skjutsade mig till logen. Jag skulle inte stanna kvar på middag eftersom jag vill undvika att vara borta två kvällar i rad. Jag vill inte riskera återhämtningen, även om jag orkar mycket mer nu.  Det var väldigt trevligt. Jag pratade med flera systrar innan mötet. Strax innan vi skulle gå in träffade jag på en av de nya systrarna och vi slog följe in i logesalen. En av de viktiga "reglerna" med ett systerskap är ju att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Från början tyckte jag att det var svårt att komma vissa av systrarna nära även fast jag bjöd till själv. Nu har det gått några år och jag har byggt upp relationer med många av systrarna, men inte alla. Jag får så lov att inse att alla inte är intresserade av att umgås med andra än "bästisarna". Eftersom jag själv, och andra jag pratat med i efterskott, tyckte att det var svårt från början så försöker jag vara så välkomnande och omhändertagande av de nya som möjligt. Jag tror de uppskattar det. Och självklart fortsätter jag att lära känna de gamla systrarna (gamla i tid i logen alltså, inte gamla i ålder...eller ibland är de faktiskt båda delarna). Jag trivs väldigt bra och är glad att jag inte gav upp utan gick på så många möten som möjligt för att skapa mig en plats i logen.  Suddig selfie efter mötet innan jag gick hem.

När jag kom hem tog jag en fika och tittade på ett avsnitt av "Till fots i Himalaya". Det är en makalöst bra dokumentär på Kunskapskanalen. Se den. Här på bilden går Levinson och hans guide Binod över den längsta hängbron i Nepal.