Dag 262 (117) - äntligen besök till frisören!

Jag sov bättre i natt. Det var skönt, det behövdes verkligen. Men jag behöver sova längre så ikväll ska jag försöka gå och lägga mig tidigare. Jag mådde bättre i kroppen än igår morse. Det var också skönt. Jag har dock fått mer värk i sidan nu. Känns liksom tjockt och vadderat i sidan/midjan, som bedövat. Den värken hade jag inte med Lyrica. Inget att göra åt antar jag. Jag kan ju inte gärna gå omkring med allergisk reaktion bara för att jag vill bli av med den värken. Jag har även börjat få sådana där prickar på arm och axel/skuldra som jag haft tidigare. De kliar och börjar blöda när jag kliar. Jag har ingen aning om varför jag får dem. Dålig cirkulation? Det är bara på vänster sida där jag har nervpåverkan och känselbortfall. Eller är det för att jag tar kortison nu? Det var så förra gången. Bara och vänta och se. Jag ska ju inte ta kortison någon längre tid den här gången.

Idag är det ÄNTLIGEN dags för ett besök till frissan. Jag har inte klippt mig sen före operationen. Dessutom, som jag skrivit om tidigare, har jag förlorat så mycket hår. Jag ser verkligen ut som en fågelskrämma.  När jag gick ut från frissan kände jag mig som en ny person. 10 år yngre, minst! Jag passade på att boka en tid i december också så jag inte hamnar i den här situationen igen, att behöva vänta så länge med andra ord. Vanligtvis så har jag ingen framförhållning när det gäller frissan och ringer när det är dags. Tyvärr är min frisör en populär tjej så jag brukar få vänta någon vecka på en tid.

På lunchen var vi några arbetskompisar som gick ut på den Internationella matmarknaden som börjar idag. Vi brukar göra det varje år. När jag stod i kön till den polska vagnen för att köpa mat så kom Lars förbi. Han skulle också äta med sina arbetskamrater. Det är alltid en kick när jag träffar på honom så där oväntat. Hjärtat hoppar till och jag blir alldeles varm. Min härliga man, jag är så glad som har honom. Jag fick mig en puss eller två, så trevligt.

När jag kom hem satte jag igång en köttfärssås till middag. Den fick puttra på medan jag vilade. Jag hade rejält ont. Stressig dag på jobbet och jag glömde att ta medicinen vid två. Ingen bra kombination. Vi skulle åka till soptippen och det blir stressigt eftersom Lars slutar klockan fem och tippen stänger klockan sju. Det är bra att ha maten klar när han kommer hem. Jag hämtade Lars och släpvagnen som han lånat på jobbet. Vår, som vi äger gemensamt med två familjer till, var upptagen. Tur en sån gång att vi kan låna en. Vi packade den med skräp vi samlat i garaget medan pastan kokade. Sen åt vi snabbt och packade sen klart allt ris från buskarna vi klippt ner. Vi var klar strax efter halv sju och åkte iväg mot tippen. Vi sladdade in...nä, men nästan i alla fall...vid tio i sju. Fem över sju var vi på väg därifrån. Lite på övertid, men bra jobbat ändå. Och så skönt att få jobba med kroppen när jag har ont. Då försvinner smärtan lite, eller försvinner och försvinner, men den är inte lika närvarande i sinnet. Efter tippen åkte vi till herr och fru M och tog en kopp kaffe innan vi gav oss iväg hemåt igen. Jag gillar den här tiden på året, den här tiden på dygnet. Det är varmt ute. Inte sommarvarmt, men höstvarmt, 15 grader. Helt ok vid halv nio i slutet av september. Och det är mörkt ute. Ett sammetssvart mjukt mörker och det lyser varma gula lampor i fönstren på husen. Härligt, då mår jag så bra i själen.