Dag 250 (dag 105) - Solen skiner och energin är på topp
Soligt och varmt ute idag igen. Det är så härligt. Jag har sovit bra och vaknade före klockan. Jobbet gick bra. Lunchen åt vi ute på altanen, det var helt underbart. Jag har haft lite mer ont idag, men det är fortfarande under kontroll. Efter jobbet gick jag till Apoteket och hämtade ut Lyrica. Hittills har jag ätit av den förpackning jag fick före operationen men aldrig åt då, men den börjar ta slut nu. När jag gick över busstationen såg jag min svägerska som var på väg till bussen. Jag frågade om hon ville åka hem med mig och det ville hon, om vi åkte till ICA på vägen hem. Jag hade ett ärende till ICA så det passade mig bra.
När jag kom hem började jag med maten istället för att vila. Det var inte länge kvar tills jag skulle hämta Lars så det kändes inte som någon idé att lägga sig ner. Men laga mat är ju som meditation för mig så det fungerar bra det med. Alla fladdrande tankar lugnar sig och jag får en inre ro och frid. Jag är väldigt slarvig i köket men att städa upp efteråt är ett sant nöje, det lugnar också ner mig. Jag är kanske lite knäpp där, som gillar att städa alltså. Jag förstår hur det låter, men jag är faktiskt ingen fanatiker. Det är skit i hörnen hos mig med. Vi åt vegetariska biffar av kikärtor och morötter. Jag försöker laga vegetariskt i alla fall en dag per vecka. Familjen var lite tveksam i början, men de har vant sig och idag är det ingen som protesterar.
Ytterligare en kväll med mycket energi. Jag börjar känna igen mig själv. Jag fortsatte fixa i källaren, tvättade två tvättar, torkade golvet och rensade bland vinterjackor och täckbyxor. När energin tar slut så gör den det med ett bang. Jag blir jättetrött både kroppsligt och mentalt. Då är det bara att vila. Men jag har nog aldrig sett så lite på tv som jag gör nu. Dels finns det inget jag vill se och dels har jag sån energi på kvällarna att jag inte kan sitta still. Är det medicinen, en slump eller jag som "läker"? Sitter i soffan, helt slut, men mår prima. Det är skönt att känna att jag börjar komma tillbaka till mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar