Dag 244 (99) - Fredag 9 september

Resa till Stockholm

På morgonen packade jag klart. Min resväska är sjukt tung. Hur kan den vara det? Jag har ju bara några ombyten kläder, lakan, en flaska prosecco, necessär och min laptop...typ! Jag får inte plats med min kudde. Oh dyra värld hur ska det gå? Äh det går säkert bra ändå.

Förmiddagen rusade förbi. På lunchen sprang jag iväg och köpte sushi till mig och A. När jag kom tillbaka till jobbet för att hämta väskan såg jag att en arbetskompis tittade på prinsdopet på datorn. Ja just det, det är ju idag som Carl-Philip och Sofias son döps. Vilken planering, hur kunde det blir så tokigt? Precis när dopet sker står jag och väntar på att stiga på tåget till Stockholm! Vilken kass rojalist jag är. Jag hann i alla fall se några personer gå in i kyrkan och halva nöjet är ju att titta på kläderna.

Jag kom precis fram till stationen när mina kompisar A och B:s tåg från Ånge rullade in. Vi väntade bara några minuter innan vi steg ombord på vårt tåg. Resan gick bra. Vi babblade hela tiden. Stackas tjej som satt i samma grupp som oss. Men sätter man sig ensam i en grupp för sex personer så är det rätt säkert att man får sällskap. Och har man "otur" så blir det ett gäng pratglada tjejer som oss. I Gävle bytte vi tåg. Det nya tåget var allt annat än nytt, det var antikt. Ett sådant tåg har jag inte åkt sen jag var liten. Nu var vi sugna på att gå till restaurangvagnen och dricka vin eller kaffe, eller kanske båda två. Men det gick inte sörru! Det fanns nämligen ingen servering på det här tåget. Mäh?! Ja det var ju inget annat att göra än att fortsätta resan, torrt som en öken. Vi fortsatte dock babbla resten av resan.

På den knökfulla perrongen hittade vår kompis E oss. Rätt otroligt bland alla dessa människor. Vi åkte pendeltåg hem till henne. Vi åkte samma tåg som jag och Lars gjorde när jag skulle opereras. När vi åkte förbi "Mauds Hotell" så rös jag lite. Det var en sån jobbig resa, det har satt sina spår. Men vi kom helskinnade till den station vi skulle av på. Lastade in de tunga väskorna i E:s bil och åkte hem till henne. Där möttes vi av hennes man T som lagat Chili con Carne till oss. Vilken man! Vi drack bubbel och sen åt vi mat och drack rödvin. Medan vi åt kom E:s bror med sambo. De skulle också sova över. Tur att E har ett stort hus. Efter maten bubblade vi i deras spabad. Härligt! Jag och A sov i ett rum och B sov ensam i ett annat. Innan vi somnade babblade vi lite mer. Jösses, verkar som om samtalsämnena aldrig tar slut. Men så har vi ju en gemensam historia också. Vi har känt varandra så länge, gått i skolan tillsammans.