Dag 252 (107) - vänner på middag

Jag vaknade av mobillarmet, dags att ta medicin. Stapplade in i köket med morgonrocken hjälpligt pådragen. Tur att jag tog på den, tänkte ett ögonblick strunta i det, för utanför köksfönstret stod två grannar med hundar och pratade. Gick och lade mig och ville somna om men då var jag lite för vaken. Jag låg i sängen och läste på mobilen ett tag. Sen blev jag trött igen och tänkte bara sluta ögonen en liten stund men somnade och vaknade inte förrän klockan 11:30. Oj då! Men det behövdes nog. Det har varit lite dåligt med vila under veckan. Och trots att förra helgen var himlen på jorden och jättekul så var det inte mycket till sova. Efter sen frukost åkte Lars och grabbarna ner på stan för att klippa sig. 

På tal om morgonrock och rastade hundar så måste jag skriva om en händelse som mina vänner tycker är rolig och påminner mig om lite då och då. Innan vi byggde ut vårt hus rev vi den gamla trappen och tog oss hjälpligt upp till dörren på pallar. Vi har ju källarvåning så det är en bit upp. En tidig sommarmorgon stod katten vid dörren och jamade för att få gå ut. Jag stapplade halvsovande ur sängen och öppnade dörren. Eftersom jag var naken så tänkte jag bara öppna en lite glipa men det blåste rejält ute och blåsten tog tag i dörren och slängde upp den. Där stod jag, helt näck. Längre ner på vägen kom en man med en hund. Jag inser att han har helt fri sikt rakt in i vårt hus. Dörren nådde jag inte utan akrobatiska övningar så jag kastade mig ner på golvet och ålade mig in i sovrummet. Jag har en mental bild av hur mannen såg min nakna rumpa försvinna runt hörnet. Ojojoj! Jag kan ju säga att mannen ofta gick med sin hund förbi vårt hus, men aldrig mer fick han se en naken kvinna i sommarmorgonens klara ljus. Jag bjuder på den, det är preskriberat nu :)

Lars färdigställde lite jobb ute och jag fixa ditt och datt inne. Tiden gick fort och helt plötsligt var det dags att börja laga mat inför kvällens middagsbjudning. Det låter fancy det, "middagsbjudning", kanske "vänner som kommer på middag" låter bättre för det är ingen nobelmiddag precis bara en trevlig kväll med goda vänner. Lars och jag hjälptes åt att laga mat. Vi var precis klar när herr och fru C kom (M & M :) Det blev en höstgryta med bland annat  fläskytterfilé, kantareller, lingon, porter och timjan. Till det en sallad och polenta, och ett glas vin eller två. Vi lagade mat till ett helt kompani så det blev såklart en massa kvar. Men det gör ju inget för då har vi en till middag alternativt ett gäng matlådor. Jag är min mors dotter och lagar massor med mat så det ska räcka ordentligt.  

Efter middagen och lite snack tittade vi på film i biorummet. Vi såg "Kingsmen". Vi har sett den tidigare men den är så bra att den är värd att ses igen. M och M gillar liksom vi att titta på film. När de åkt hem städade vi undan och sen var det sängen som gällde. 

Hur är det med hälsan då? Jo jag har inte haft mer nervsmärta än att det går att hantera nu i veckan. Det är fem dagar sen jag bytte medicin. Kanske den hjälper? Men jag har väldigt ont i området runt vänster skuldra och axel, väldigt ont. Lars har masserat mig några gånger och då blir det temporärt bättre, men det håller inte i längden. Jag måste göra något åt det. Det påverkar mig mer och mer. Fötterna är mycket bättre. Det är sällan de besvärar mig nu. Och hälarna är i princip bra. Men jag har en märklig värk i anklarna, den har kommit den sista tiden. Den kommer när jag sitter. Vi får se hur det artar sig. Knäna känner jag av när jag går nerför trappor och om jag böjer mig ner och sen ska ställa mig upp, ingen bättring där tyvärr. Händerna fortsätter att besvära mig. Jag har ont och är kraftlös. Hjärnstressen blir däremot bättre och bättre. Tyvärr visar den sig fortfarande i oförminskad styrka på jobbet. Det är säkerligen stressen och tjattret i kontorslandskapet som gör det. Jag sitter mest med hörlurarna på för de dämpar det värsta ljudet. Annars är jag snabb på fötterna igen. Det är så härligt! Och jag mår (oftast) bra i själen och har stark vilja att inte bara klara av att leva med det här, utan att lämna det bakom mig.