Dag 245 (100) - Lördag 10 september

Tjejresa till vackra Trosa och underbara Tullgarns slott

(varning för lååångt inlägg!)

Dag 100 efter operationen, det är väl värt en fanfar eller hur? Jag sov rätt gott hos E trots att jag sov på madrasser på golvet och inte hade min kudde. Jag vaknade flera gånger men sov däremellan och hade inte så ont när jag vaknade på morgonen. Ute sken solen från en blå himmel och det var 23 grader varmt. Men hur härligt kan det va? Vi åt frukost ute och planerade vad vi skulle handla till vistelsen på Tullgarns slott.

Efter att ha surrat ett tag och druckit påtår efter frukosten styrde vi kosan mot Trosa. Det var egentligen meningen att vi bara skulle handla frukost och hämta delikatesstallrikarna vi beställt, men det var så fint väder och eftersom vi hade tid över så föreslog E att vi skulle åka mot hamnen och se om vi hittade något mysigt ställe att äta lunch på. Det tyckte vi andra var en bra idé. Vi parkerade i hamnen och vandrade längs kanalen (ån?). Det är bedövande vackert i Trosa. Jag har aldrig varit där förut och blev helt betagen. Det är så vackert att det gör ont i hjärtat.  

Vi åt lunch på Kutterkonfekt. Det heter inte det för syns skull. De säljer hemmagjord choklad och praliner och en massa annat gott. Efter lunch var vi ju bara tvungna att köpa lite praliner. Dessutom slank det ner en mango frosen yoghurt .

Vi lämnade så småningom det idylliska hamnområdet och åkte till ICA där vi handlade frukost, snacks och hämtade delikatesstallrikarna.  Sen åkte vi till Tullgarns slott.  När vi svänger av mot Tullgarn åker vi till min stora lycka genom en lång allé av riktigt gamla knotiga träd. Jag bara älskar alléer!

Tullgarn är lite bekant, men bara för att Per Morberg bor på ägorna, jag visste inget om slottet. E har hela tiden sagt att det är enkel standard, typ som ett vandrarhem. Jag hade därför fått för mig att vi skulle bo i något sorts annex, typ en konferensanläggning. Jag kunde inte ha haft mer fel. E körde hela vägen till slottet och stannade vid en sidoingång. -Ska vi bo på slottet?!?! utbrast jag. Men jösses, en sån härlig överraskning. Det är så kul när man har låga förväntningar och sen blir så positivt överraskad. De två fönstren längst upp till höger tillhör den del av slottet vi skulle husera i.

Det som inte var så härligt var att vi skulle bo högst upp, och ingen hiss utan det var bara att trava uppför de gamla stentrapporna, från källarvångingen dessutom (syns inte framifrån, vi gick in i en sidoingång på flygeln.) Vi måste alltså bära upp allt för trapporna. B mådde tyvärr dåligt och var yr så hon var tvungen att lägga sig direkt. E och A tänkte bära upp allt själva, inklusive min och B:s jättetunga väskor, men det kunde de se sig i månen efter. Aldrig att jag låter dem släpa på min väska uppför dessa trappor! Skalloperation eller ej, här ska bäras, i alla fall lätta saker. Vi sparade väskorna till sist. Tjejerna sa hela tiden vi bar att de skulle ta min väska sen och jag sa nä det ska de inte. Jag vann! Jag hittade ett sätt att få upp den utan att behöva bära. Jag drog den upp ett trappsteg i taget. Visst var det tungt och det tog tid men jag fick upp den. De kallade mig tjurig. Hmm...tror jag blivit kallade det en eller två gånger förut, kanske av min man. Knäna värkte, fötterna vad ostadiga, men jag fick upp väskan. Seger! Aldrig att jag låter mina kroppsliga svagheter vinna. E visade sovrummen och vi valde rum. Jag och B tog egna rum och A och E delade rum. Det finns nog för att alla kan få varsitt men A tänkte att det kunde bli lite kusligt på natten så hon ville gärna dela med E. Det är slitet men har en bedagad skönhet. Det är ingen kunglig lyx precis, men väldigt charmigt.

E visade oss runt i övriga delar av slottet som hon har tillgång till. Bland annat rummet där vi ska äta middag senare på kvällen.

Efter rundturen tog vi med oss en flaska bubbel och glas och gick ut i solskenet. B mådde fortfarande dåligt och behövde vila mer. Synd, det är ju roligast när vi alla kan vara med men man kan ju inte hjälpa att man mår dåligt.

 Vi gick till bryggan. E har tillgång till en skyddad del. Man måste gå igenom ett litet hus och kommer ut på en del av bryggan som ingen annan har tillgång till.

Vi satt i solen och drack bubbel, pratade, lyssnade på vattnet som kluckade, dinglade med fötterna från bryggan och bara njöt. Vilken livskvalité! Och vilken tur vi haft med vädret precis hela dagen. B kom till slut. Vi satt ett tag till sen gick vi på promenad på ägorna.

Vi gick förbi Per Morbergs hus men det var helt dött där. Synd. Det hade varit kul att slänga några ord med honom och kanske ta ett foto. Men det är klart, han lär ju vara döless på turister som smyger i buskarna :) Det började skymma och blev kyligare ute så vi gick in och fixade middag. Vi bor ju på ett slott så det är klart att vi bytte om till middagen. Men vi gjorde tvärt om och bytte till myskläder. Det finns inte många eluttag och inte heller många lampor så det blir väldigt mörkt inne på rummen, i korridorerna är det ljust. Men det är bara mysigt. Vi åt och vi åt och vi åt. Det är inte klokt vad mycket mat det är på de här delikatesstallrikarna! 

Jag började få allt ondare och till slut var det bara att ge upp. Dagen har varit helt underbar och jag vill inte att den ska ta slut. Men allt roligt har en ände så god natt nu kryper jag till kojs i mitt lilla krypin (Ha, krypin va, det är ju två rum för sjutton!). Ute var det kolsvart. Inte en lampa så långt ögat kunde nå. Men månen speglade sig i sjön utanför mitt fönster och stjärnorna lyste starkt. Så rofyllt och så vackert. Värk åsido, ett perfekt slut på en perfekt dag.