Dag 241 (96) - uppföljning av operationen, magnetröntgen

Gissa vem som var trött på morgonen? Den som gissade Ingela hade rätt. Jag har sovit hur gott som helst men för lite. Jag klarar mig inte längre på 6-7 timmar, då känner jag mig inte utvilad på morgonen. Sen är det såklart olika, det beroende bland annat på hur länge jag sovit natten före. 

Idag är det dags för en ny magnetröntgen. Jag är inte nervös den här gången. Dels för att jag gjort det tidigare och dels för att jag redan vet att jag har en cysta. Det är såklart intressant att få veta om cystan minskat, men jag är inte orolig. Funderar över om jag ska fråga om jag kan få se en röntgenbild.

Det tog lite kortare tid den här gången, runt 40 minuter. Jag fick inte kontrastvätska den här gången så det är väl därför. När jag möttes av sköterskan frågade hon om jag kände T.S. Det gör jag ju. Då sa hon att hon var svärmor till T:s dotter C. Hon kände igen mitt efternamn eftersom det är så ovanligt. Vanligtvis jobbar hon i Hudiksvall men just idag jobbade hon i Sundsvall. Men vad världen är liten! Jag frågade om jag fick se en röntgenbild och det kunde hon ordna. Till min bedrövelse var bilden bara på skallbasen och övre nackbenen. Jag trodde ju att det även skulle vara bilder på ryggen så jag kunde se cystan men sådana bilder hade inte doktor A beställt. Nähä! Antagligen är den här röntgen en koll om operationen är lyckad, och det är ju bra att kolla, men ändå. Hur ska jag nu veta om cystan krymper? Hur ska doktorn kunna veta om den krymper? Får jag ytterligare röntgen om några månader? Doktor A sa att det kunde ta upp mot ett år för cystan att krympa. Är det kanske för tidigt? Många frågor blir det! Jag för väl bara vänta och se om/när doktor A kontaktar mig. Frustrerande!

Hemma var det matlagning på schemat (nä jag har naturligtvis inget schema, det är bara som jag säger). Idag blir det Per Morbergs "Torskrygg med äggsås". Torsken ska ligga och rimma i en timme så under tiden bastade jag och Lars. Jag hade rätt tuff värk och Lars kände sig frusen så det var jätteskönt med en bastu. Efteråt kände jag mig full av energi. Det är en stor skillnad från en traditionell bastu där man blir sjukt trött efteråt, i alla fall jag. Sen lagade jag mat och Lars hjälpte till. Det blev en lugn kväll. Jag satt med värmedyna för att lindra värken. Tyvärr ville den inte ge med sig.