Dag 238 (93) - 239 (94)
Gräsklippning och fiske

Lördag - vi hade planerat att åka och fiska idag men alla väder-appar sa att det skulle regna så vi sköt på det till imorgon. Men när vi vaknade var det fint väder. Jaha, men nu hade alla gjort andra planer inför dagen så vi stannade hemma. Lars gjorde klart gången, fyllde på fogsand, och jag klippte gräset. Det är första gången på två somrar som jag gör det. Först tänkte jag bara klippa lite och se hur det kändes efteråt. Tänker mest på vibrationerna i händerna. Men när jag väl var igång så tjurade jag på och klippte i princip hela gräsmattan. Det gjorde mig så lycklig. Det kanske verkar underligt att bli lycklig för en sån sak, men varje litet steg är ett steg mot målet - att jag ska bli "jag" igen. Den jag var förr, den jag är i mitt huvud. Sen hjälpte Lilleman mig att klippa ner vissna blommor. 

På eftermiddagen åkte jag och Lars till XXL och köpte lite grejer till fiskeriet. Vi  köpte även gummistövlar till Lars och stora sonen eftersom de inte har några. Under tiden vi var i Birsta hade det börjat regna. När vi åkte hemåt hade dimma börjat rulla in från havet. Nu var vi glada att vi inte var och fiskade. Efter maten - teriyakilax som jag bara måste få säja var helt perfekt tillagad - tittade hela familjen på film i biorummet. Jag har sagt det förut men säger det igen, för en familj som oss som gillar att titta på film är ett biorum underbart. Vårt är inte alls märkvärdigt men fungerar jättebra - stor skärm, bra ljud och sköna fåtöljer (även om de är tillfälliga tills vi hittar biofåtöljer som passar).

Minimalt med nervsmärta under dagen trots arbete i trädgården. Skönt! Men jag fick väldigt ont  i fötterna på eftermiddagen. Det är dock inte lika ofta och lika länge jag har ont. Kanske det är på tillbakagång? Det jag oroar mig för just nu, förutom nervsmärtan, är att jag tappat så mycket hår. Jag har skrivit om det förut i veckan jag vet, men det är faktiskt jättejobbigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är inte en vanlig bieffekt av Gabapentin. Kraftig hårlossning kan vara ett tecken på att man inte tål det. Men jag har ju ätit det så länge och inte märkt något förrän nu. Är det på grund av att jag ökat dosen så mycket? Jag måste nog ringa Neurologen och höra med läkaren vad han tror.

...............................................................................................................................................

Söndag - det har tydligen spöregnat i natt. Jag har inte hört något trots öppet fönster. Men Lars sa att han vaknat av regnet. Jag har sovit jättegott jag och inte vaknat en enda gång. Tusan, det skulle ju inte regna idag, det skulle vara fint väder. Men nu har vi skjutit upp fiskeriet två gånger så vi åker banne mig ändå! Enligt väder-appen ska det sluta regna på förmiddagen, hoppas det stämmer. Vi packade ihop fiskegrejer och matsäck och klädde oss rejält, sen åkte vi. Familjen L och kompisen K är också med. Vi åkte till en sjö några mil utanför Sundsvall. Det är en sjö som Lars jobb har arrenderat. Sista sträckan var hemsk. I princip två hjulspår med gräs, lera, hål och stenar. Vår Volvo är ju inte världens högsta bil precis så vi fick köra jätteförsiktigt. Trots det var det två gånger som en stenjä*el tog i underredet. Hyvla vägen vore en bra idé! Nåja, vi kom fram till stugan i alla fall. Vi packade ur allt ur bilarna och vandrade mot sjön. Det var en rätt ansträngande vandring genom bland annat två myrar. Vilken tur att Lars och stora sonen köpt stövlar!

Sen kom vi fram till en spång som vi måste gå över för att komma till stället där vi skulle fiska. Spången var väldigt hal på grund av regnet. Den var även undermåligt byggd. Under den var det djupt svart vatten. Alla tyckte det var lite läskigt, ja förutom mina grabbar då som gick över utan minsta tveksamhet. Jag var livrädd. Inte nog med att jag är rädd för djupt vatten, jag har sån dålig balans nu. När det var min tur bröt jag ihop och darrade och grät. Lars och stora sonen hjälpte mig. Lars gick före och jag höll i hans jacka. Stora sonen gick efter mig. Jag kom över *puh* och K sa att hon höll andan hela tiden. 

Det duggregnade fortfarande. Elden ville inte riktigt ta sig. Humöret var väl inte riktigt på topp men nu var vi här och nu ska det fiskas! K fick första fisken, en stor regnbåge. Sen fick hon en mindre öring. Efter det var det familjen L:s tur. De fick en stor regnbåge. Nu blev vi lite putt. Förra gången vi fiskade tillsammans fick alla fisk utom vår familj. Skulle det bli detsamma idag. Men så fick jag napp. Jag vevade in fisken men den släppte alldeles i strandkanten - säjer man strandkant när det inte är en strand? Hur som helst, det var stenar där den släppte så den kom inte ut i sjön. Jag körde ner händerna för att fånga den. Hal som en ål var den men till slut grabbade jag tag i den och slängde upp den på marken. Kosta kosta vad det vill, den här fisken skulle inte få smita. Familjen C:s förbannelse var bruten!

Vi fikade och fiskade om vartannat. Det slutade regna och solen tittade fram. Tyvärr blåste det så flötena drog iväg hela tiden och det var svårt att se om det nappade. Men familjen L fångade en till stor regnbåge och stora sonen fick upp två öringar. Den sista fick Lilleman dra upp så han fick känns sig delaktig. Det var snällt av storebror. Vår regnbåge var inte lika stor som de andras, men det gör inget. Jag är bara så glad att vi fick napp. På eftermiddagen sken solen och det slutade blåsa så mycket. Typiskt att det blir så fint väder när man ska hem. Men vi är nöjda med fisketuren. Det var väldigt trevligt trots att det regnade på förmiddagen. Vi drog hem. Över spången igen. Det gick bättre nu. Dels hade jag ju kommit över den en gång och dels hade den torkat. Sen var det bara att traska genom myrarna igen. Nu var mina fötter trötta så det var väldigt kämpigt. Men jag är tjurig och fortsatte sätta en fot framför den andra tills vi var framme vid bilarna. Vi åkte hem, tvättade kläderna, plockade undan fiskedoningar och fikagrejer, frös in fisken och åt middag (stekte upp potatis, köttbullar och korv som vi hade i kylskåpet). Efter maten bastade och duschade vi.  Åh, vad skönt. Jag kände mig som en ny människa. Lite fika och en film, sen var söndagen slut. 

Jag har inte mer nervsmärta än vanligt. Kroppen är lite mör, men det är väl väntat efter dagens strapatser. Det känns bra, nära på "normalt".