Dag 259 (114) - att hålla sig sysselsatt är bra

Lördag, man kan ta en lång sovmorgon. Men vad händer, jo klockradion börjar spela musik vid kvart över sex. Typiskt, vi hade glömt stänga av den. Nåja, av med den och sova igen. Känns som om jag knappt hade somnat om när mitt mobillarm började pipa, klockan var åtta och dags för medicin. Sen kunde jag inte somna om så jag låg och läste Aftonbladet och spelade spel på mobilen. Men som det brukar bli så somnade jag om efter ungefär en timme. Jag sov till halv tolv. Konstig sovmorgon, men som sagt all sömn är bättre än ingen sömn!

Vi åt lunch till frukost. Ja det blir så när man vaknar så sent. Tittade på Top Gear på tv:n under tiden. Det gamla gänget såklart, inte det nya kassa gänget (ok "Joey" från Vänner är rätt bra, men resten suger). Jag ringde mamma och pratade ett långt tag. Det gick bra att prata om pappa, men jag tycker det är helt ofattbart att han inte finns längre. 

Jag vill hålla mig upptagen idag. Vädret är tråkigt och då passar det ypperligt bra att städa förrådet i källaren. Lars var med på det och efter två koppar kaffe satte vi igång. Det tog hela resten av dagen. Så skönt att rensa och slänga. Att städa och få ordning. När vi var klar satte jag mig i min fåtölj och väntade på att Lars skulle duscha klart så jag kunde duscha. Jag sitter och funderar och plötslig kommer vissheten över mig med full kraft och jag börjar gråta. Älskade pappa...

Vi åker på ICA och handlar ingredienser till tacos. Det är Lilleman som har bestämt maten idag. Det blev sen middag, vi åt inte förrän klockan åtta.  Jag tvättar några tvättar och fixar med återvinning efter middagen. Ja så kan en lördag också vara. Ingen glamour, fest och vin här inte. Men det är helt ok, det är så här jag ville ha det idag. Bara familjen runt om mig och att hålla mig sysselsatt. Jag gillar ju dessutom att städa så det har varit en väldigt bra lördag. Men jag inser att jag inte kan gömma mig för evigt. I morgon är det födelsedagsmiddag för svärfar och på måndag är det jobb igen. Det är ju så det måste vara. Livet stannar inte runtomkring en bara för att man är mitt i en personlig tragedi. Vi avslutar lördagen med en film i biorummet. Grabbarna är upptagna med sitt så det blir bara jag och Lars idag, men det är inte så bara det heller. 

Värken har hållit sig i bakgrunden idag igen. Det ska bli intressant att se hur det känns på måndag. Jag känner ingen stress hemma och tydligen är stress en utlösande faktor för värken, liksom kyla också är. Kliet är mycket bättre. Jag fortsätter med medicin några dagar till och smörjer även in mig noga några gånger per dag. Vi ska väl få ordning på det här eländet vad det lider.