Dag 255 (110) - i "myrstacken"

Jag hade en bättre natt än de två tidigare, men inte så bra som jag (nästan) blivit van vid. När jag vaknar så känner jag hur det kliar överallt. Som om jag var attackerad av myror. Åh nej! Som den optimistiska tänkare jag är - glaset är halvfullt - så trodde jag ju att det skulle vara bättre idag. Men nä, det är faktiskt värre. Jag har fått prickar där jag kliat mig och händer och fötter är svullna. Jaha... jag mailade min chef och min grupp att jag tar ut en semesterdag. Jag klarar helt enkelt inte av att gå till jobbet idag. Jag ringde till Neurologen så snart telefontiden startade. De ska ringa tillbaka först på imorgon. Ok, det är bara och vänta då. Jag måste prata med dem om medicinen. Jag känner mig inte helt säker på att det inte är en allergisk reaktion på Lyrica jag upplever.

När familjen gått somnade jag om. Med avbrott för ett telefonsamtal så sov jag till halv tolv. Jag struntar i duschen för att inte reta huden mer. Smörjer in mig för första gången för dagen.  Det här känns väldigt jobbigt. Jag har varit med om så mycket den senaste tiden att det blir allt svårare att vara stark. Samtidigt så har jag inget alternativ. Man måste vara stark för att klara av motgångar. Jag är (som tur är) tjurig och vägrar låta hindren slå ner mig, i alla fall inte mer än temporärt. Men hur mycket mer klarar jag av? Käre Gud nu har jag blivit testad länge nog. Det räcker. Jag måste få tid att läka både kroppsligt och själsligt. Jag har på pyjamas hela dagen, ingen dusch och ingen hårtvätt (orkar inte bry mig, håret får se ut som det gör). Känner mig sunkig och lite ledsen. Jag gör inget alls på hela dagen. Sitter bara i soffan och tittar på tv, dricker kaffe och kliar mig. 

Kanske är det lite bättre nu på eftermiddagen. Det kliar fortfarande men inte så intensivt som förut. Dags att smörja in mig igen! Men även om det inte kliar lika intensivt så har jag prickar där jag kliat (och kliar för även om jag försöker att hålla mig så kan jag inte låta bli helt). Och fotsulorna är helt röda och svullna. Känns även där som om skinnet är för tajt, som om jag har små kuddar under fötterna. Oh kära nån!

Efter middag - broccoli och kasslergratäng - bakade jag en äppelsockerkaka. Lika bra att passa på när ugnen är varm! Det var ett nytt recept med rivet äpple i smeten. Mycket god kaka! Efter att grabbarna varit i farten var en tredjedel uppäten.  Och än var det inte färdigjobbat i köket. Svärmor och svärfar var förbi med en hink vindruvor från deras drivhus igår. Jag kokade saft på dem i saftmajan. Jag lade i ett gäng äpplen också. Det blev tre flaskor saft. Det ska bli spännande att smaka den men den är fortfarande varm så jag får vänta ett tag. 

Senare på kvällen började det klia som bara tusan. Jag höll på att bli tokig. Vad skulle jag göra? Jag kom på tanken att basta måste vara bra. Att svettas ut skiten i kroppen. Så Lars värmde upp bastun åt mig. Jag satt i halvmörkret, mysigt så, och filosoferade och sjöng med i sångerna på radion. Efter ett tag började svetten rinna. Det är så skönt. När jag duschade efteråt skrubbade jag hela kroppen med en skrubbhandske och den nya oljetvålen. Det är en konstig känsla med olja för den försvinner ju inte helt från kroppen, men skönt samtidigt just för att den är så fet. Sen smörjde jag in mig noga, noga. Jag ska smörja in mig igen en gång till före jag går och lägger mig. Ok, det blev alltså en dusch ändå fast jag sagt att jag skulle hoppa det idag. Men då hade jag ju inte tänkt på den torra huden som måste skrubbas bort så hudkrämen går in ordentligt. Nu blir det intressant att se om beslutet att basta-skrubba-duscha var bra eller inte. Hur blir det imorgon, kan jag jobba eller kliar jag ihjäl mig under natten?