Dag 87 - prick en vecka till röntgen och läkarbesök 

Om en vecka är jag förmodligen mitt i magnetkameraröntgen just nu. Som jag skrev igår så är jag både förväntansfull och rädd samtidigt. Det ska bli oerhört skönt att få slut på den här väntan, oavsett vad läkaren säjer. För även om det nu skulle vara ett tråkigt besked så slipper jag vänta längre. Jag kommer ju inte undan ändå, faktum är faktum.

Natten har varit bra. Jag bytte till mitt sommartäcke igår. Svettningar hade jag ändå, men det var inte lika varmt som med vintertäcket. Lars är lite täppt i näsan och snarkar av och till. Jag vaknar till, buffar på honom och somnar om. Inget större problem. Min sömn de bra nätterna är mer lik "som vanligt" än tidigare. Och jag drömmer mest varje natt. Det har jag inte gjort på länge. Men jag har fortfarande dåliga nätter då och då. Jag klarar av dem bara jag får fler bra än dåliga nätter. Och jag har ju sömntabletterna om det skulle behövas. Vaknade med värk fram på bröstet, under hakan. Det känns som en krage av värk. Jag har en så här halsdukstub virad runt halsen för värme lindrar. Får se om jag behöver värma vetekudden när jag går och fikar. Just nu väntar jag på att bli uppringd för att be om nytt recept på kortison, så jag får avvakta med fika ett tag till....oj hoppsan där ringde syster I mitt när jag skrev. Hon ser till att en läkare skriver ut nytt recept. Ja med då kan jag gå och fika då! 

Förmiddagen och början av eftermiddagen gick bra. Jag har börjat skriva nya handledningar (lathundar) för fusion av ekonomiska föreningar. Det träder ny lagstiftning i kraft i sommar och det är rätt stora förändringar i mitt område. Jag och min jurist A måste se till att göra alla ändringar som behövs i handledningar, blanketter, på webben m.m. Jag vet ju inte hur länge jag kan jobba så det känns angeläget att göra det skyndsamt. Fram mot eftermiddagsfikat dippar jag och börjar känna mig helt orkeslös och tung i både kropp och huvud. 

Vädret är dystert som bara den. Gråtrist, dimmigt, regn som hänger i luften. Nu vill jag bara åka hem och ta på mig pyjamasen, tända massor av ljus, sitta under en filt i soffan och dricka en varm kopp te. Trött och sliten. Som tur är kommer stora sonen och hämtar mig snart. Det blir svårare och svårare att hålla koncentrationen efter lunch.

Åh så skönt att komma hem! Pyjamas på, vetekudden värmd, tända ljus, te och skorpor, och sen bara "vara". Jag behöver verkligen den här eftermiddagsvilan på arbetsdagarna. Efter att ha laddat batterierna lagade jag mat. Det blev en jättegod lasagne med kyckling och ajvar relish. Den har jag inte gjort för sista gången!  Nu blir det bara tv resten av kvällen. Jag orkar inte mer än så. Det blir nog en tidig kväll. 

Min lilla son har just gått och lagt sig och då sa han "- mamma jag älskar dig". Åh lilla vännen vad det brände till i mammahjärtat!