Dag 106 - lite irriterad idag

Tuff natt, usch. Vaknade med huvudvärk. Jag har nästan aldrig huvudvärk och ett tag var jag rädd att det var Chiarin som spökade. Men huvudvärken försvann efter att jag tagit en ipren, och när jag funderade lite mer så kom jag fram till att det nog inte är troligt att jag helt plötsligt skulle börja få huvudvärk när jag inte alls haft det tidigare. Vi sov länge och tog sen en lång frukost framför tv:n. Jag provade en ny grej till frukost - ugnsbakad havregrynsgröt. Det har jag inte gjort för sista gången, det var väldigt gott. Recept finns på "IngelaC Kök". Jag gjorde även en juice på äpple, babyspenat, citron och ingefära. Fräscht och gott! Brödet är ett fruktbröd från vårt lokala bageri Eclair. Den här gången köpte jag brödet igår, men det är härligt att en ett bageri så nära att man kan kila dit på morgonen och köpa nybakat bröd.

Idag har det också varit  riktigt aprilväder, sol, regn och snö. Vi tänkte ta en promenad men precis när vi var på väg ut började det tokregna så det blev inget av med det. Vi åkte till frisören istället så Lars och Lilleman fick klippa sig. Lilleman har rena Harry Potter håret, det växer fort som tusan till en stor rufsig kalufs. På vägen hem stannade vi till på Hemmakväll och köpte godis. De har det bästa godiset. Många sorter och alltid färskt. På väg hem var himlen mörk, det blåste och snöade stora lapphandskar. Perfekt väder för att titta på film. Så det gjorde vi. Mitt i filmen började såklart solen att skina som bara den. Murphys lag! 

(Bilden är från "Herregud & Co". Finns på blogg, instagram och facebook. Där finns många härliga bilder och finurliga livsvisdomar.) 

Det har varit en rätt bra dag idag, lite värk. Men så kan det såklart inte vara hela dagen. Ingen dag utan värk. Det är så det är, det är bara att acceptera. Jag är irriterad på värken som förstör så mycket för mig. Det är svårt att planera något när jag inte vet hur jag kommer att må. Vissa dagar tar jag det bättre och vissa dagar sämre. När värken smög sig på idag kände jag hur irriterad jag blev. När jag dessutom blev sådär tung i kroppen och spänd i hemska tjockmagen blev jag ännu mer irriterad. Det är väl så att jag har kommit in i en ny fas. Jag kan nog konstatera att jag har bearbetat klart vetskapen att det inte är en tumör och gått vidare till att fokusera på den nya diagnosen.  Jag brukar inte använda ordet "hata" men ibland är det bra att ta till. Just nu hatar jag hela min situation. Ja visst, det ÄR skönt att det inte är en tumör, det är jag den första att skriva under. Men diagnosen Chiari är inte heller en "walk in the park". Jag har fortfarande värk, vet inte om den är kvar efter operationen, vet inte om det blir andra problem efter operationen osv. Ibland känner jag att jag har all kämparglöd i världen och ibland att jag inte orkar mer. 

Irritationen lade sig och kvällen blev trots allt bra. Jag kan inte vara sur någon längre tid. Vi hade en lugn kväll bara Lars och jag. Grabbarna påade på med sitt, båda spelade spel med polare över nätet. Vi hade ju redan sett en film så de var inte intresserade att se en till på kvällen. Jag orkade inte annat än att sitta i soffan under en filt med värmedyna och vetekudde. Lars och jag tittade på två filmer efter varandra. Ikväll tittade vi på filmer som gick på tv:n. Först "R.I.P.D." Den har vi sett tidigare, men den är helt ok att se flera gånger, helst pga den fantastiska Jeff Bridges. Sen såg vi "Love and other drugs". Den har jag av någon outgrundlig anledning inte sett tidigare. Konstigt eftersom jag älskar Anne Hathaway?