Dag 112 - värsta dagen på länge. Mår jag dåligt pga kortisolbrist?

Nä nu vill jag inte vara med längre! Jag har värk överallt känns det som. Och jag mår illa. Och jag är trött och frusen. Och jag är "humörig", grät faktiskt en skvätt i morse när jag berättade för arbetskamraterna att jag mår så dåligt. Jag klarade mig ändå hyfsat bra fram till lunch men sen brakade jag ihop totalt. Jag åkte hem vid ett redan. Som tur är så funkar det bra för praktikanten L att fortsätta genomgången på måndag. Jag skulle egentligen på en workshop hela dagen på måndag men den blev avbokad som tur är. Jag har jättejätteont i armen, nacken och ländryggen. Det sticker och svider så jag nästan blir tokig. Sen har jag ont i nacken och mår allmänt illa.

 

Sen tre dagar äter jag inget kortison. Jag märker vissa förändringar. Som att jag är frusen, det har jag inte varit på länge. Kortisonet har gjort att jag varit väldigt varm i kroppen. Jag har svettats på natten och ibland fått plötsliga värmeattacker på dagarna. Igår och idag har jag varit småfrusen på jobbet. Gårdagens och dagens illamåendet och berg och dalbanan i humöret tror jag också beror på att jag har slutat med kortisonet. Symtomen väcker frågan om jag har för låg kortisolnivå? Man kan ju få problem om man trappar ner för fort. Jag tror inte jag trappat ner för fort men man vet ju aldrig. Så jag läste på om brist på kortisol och bland symtomen hittar jag symtom jag har:  frusenhet, nedstämdhet, illamående, trötthet, muskel- och ledbesvär, hjärndimma, ljudkänslighet. Jag har ju ätit kortison så länge att jag inte är förvånad om det är "normalt" att må lite dåligt under en övergångstid. Men jag vet ju inte. Så vad gör jag nu? Avvaktar någon dag till och ser om symtomen försvinner?  Kanske jag ska ringa till sjukvårdsupplysningen imorgon och kolla med dem, bara för säkerhets skull.

Jag har fortfarande så ont, så ont, och det vill inte försvinna. Jag har tagit min värktablett och dessutom en treo , men det verkar inte göra någon skillnad. Jag orkar inget annat än slöa framför tv:n hela kvällen. Fy det är riktigt illa nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av mer elände utan att bryta ihop totalt. Mitt förstånd hänger i en tunn tråd. Jag blir snart galen på riktigt. Hoppas och ber att det är bättre imorgon!