Dag 109 - oj vad den här dagen gick fort?
Jag vaknade till en morgon med strålande solsken, men kallt, bara en plusgrad. Det har varit minusgrader under natten så det var frost överallt, på bilen, altanen och gräsmattan. Det var väldigt vackert när frosten gnistrade i solen. Men nu räcker det va? Nu kan våren komma på riktigt så vrid på värmen!
Hektisk dag på jobbet med möten och arbete med utbildningsmaterial. Helt fokuserad på jobbet. Plötsligt hade dagen gått och det var dags att gå hem. Kändes som om jag höll andan hela dagen. Inte bra. Men jag tog i alla fall en promenad på lunchen så jag fick lite frisk luft och sol i ansiktet. Kallt men skönt. Hemma tog jag en kopp te och tittade på en fånig komedi på Netflix. Det är vila det med, att titta på en film och bara koppla av. Men nu lägger jag mig ner i soffan ett tag innan jag tar tag i maten. Eller så ber jag Lars och grabbarna att fixa mat. Jag känner inte alls för att laga mat och det är väldigt ovanligt för att vara mig. Stress? Vila, vila, vila....
Jag har tokont på vänster sida ovanför skulderbladet. Det är pga krattningen, jag är helt säker på det. Lars masserade lite där och sen tog jag en halv citodon. Nu känns det mycket bättre. Så onödigt att spä på med värk på nya ställen. Det räcker liksom med den värk jag har. Så dum jag är som gör så här mot mig själv. Men jag får ursäkta det med att min kropp vill jobba ordentligt och min hjärna tydligen är inne på samma spår, så när det erbjuds tillfälle så jobbar jag på instinktivt. Jag trodde jag tog det lugnt, men tydligen inte! Eller så är jag helt enkelt så in i bomben svag nu att även lugnt jobb tar på musklerna.
Ikväll har jag och väninnan A varit på VIP-kväll på IKEA med anledning av deras 10 år i det nya huset. K som jobbar på IKEA hade bjudit in oss. De anställda fick bjuda in två personer till kvällen och man fick handla med rabatt. Det var knökfullt med folk som handlade som tokiga. Folk och fulla vagnar överallt. Jag köpte en garderob till Lillemans rum och lite annat smått och gott. Vi trodde det skulle ta en timme ungefär men vi var där hela tre timmar!? Otroligt! Lars kom ut med släpvagnen och hämtade mig och grejorna. Nu är jag helt slut som artist. Den här dagen har varit rätt stressig både på jobbet och privat, men den har verkligen gått fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar