Dag 85 - firar min födelsedag
Jag har haft en bra natt trots en värkfylld kväll. Märkligt det där. Det går aldrig att förutspå hur det ska bli. När jag gick upp bar benen mig nästan inte för jag har så ont i knäna. Ska det bli en ny värk som plågar mig? Har jag inte nog ändå? Ja ja bara att gilla läget antar jag. Idag är det lördag och vi ska fira min födelsedag. Jag är inte riktigt i form att baka så det blir köpebröd, med det får gå det med. Omständigheterna är ju som de är.
Vi har tagit det lugnt på morgonen. Sovit ut och sen ätit frukost framför tv:n. Nu blir det duschen sen ska vi åka ut och handla till kalaset och även hämta ut medicin. Jag har i princip slut på både kortison och OxyContin. Funderar även om jag kanske ska ta och köpa ett par byxor i större storlek. Jag kan ju inte få ihop de jag har pga den här hemska kortisonmagen jag har. En vanlig biverkan är att fettet samlas på buken och om man dessutom äter mer än vanligt så är det ju inte så konstigt att man får en finfin kagge. Jag gillar inte att behöva köpa större storlek, men vad ska jag göra? Det är ju ett faktum att jag inte får på mig mina byxor och vem vet om/när jag går ner till min normala vikt igen. Hade varit bra om jag hade haft kvar en graviditetsbyxa för det är så jag ser ut, som om jag är gravid i sjätte-sjunde månaden.
Tiden bara sprang ifrån oss. Vi hann ut och köpa medicin, dock inget kortison för det har jag inget uttag kvar på. Vi köpte kakor och en tårta på Delicato. Sen hann vi inget mer så byxorna fick vänta. Vi hann i princip bara komma hem så kom gästerna. Vi fikade och pratade bort några timmar. Så trevligt! Jag fick det jag önskat mig, en Eva Solo karaff (och blommor) av svärmor och svärfar och ett mateusfat av svägerskan och svågern (vindruvorna ingick inte). Lars faster kom också och uppvaktade mig. Hon gav mig en fin kruka med penséer och minitulpaner som jag kan ha ute. Jag är jättenöjd och glad!
Efter att ha röjt undan efter kalaset och vilat ett tag var det dags att ta tag i matlagningen. Jag hade egentligen planerat maten vi åt idag till igår. Men vi blev ju bortbjudna på middag så då fick fredagsmiddagen bli lördagsmiddag istället. Jag lagade falafel som vi åt med sallad, turkisk yoghurt, hummus och couscous med sultana-russin och jordnötter. Jag älskar verkligen falafel! Och familjen klagar inte den heller. Det är roligt att de uppskattar den vegetariska maten jag lagar. Man behöver verkligen inte äta kött varje dag. Det finns så mycket gott vegetariskt att äta. Från början klagade de lite, men nu är de vana och tycker de vegetariska rätter jag lagar är goda. Det gäller bara att vänja sig vid smaken och konsistensen. Nu lagar jag vegetariskt en dag i veckan, ibland två. Mitt mål är att göra det två-tre gånger i veckan, sen fisk två gånger i veckan och resten kött.
Värken har inte varit så besvärande idag. Den där knepiga värken i knäna gick över i förmiddags. Jag har haft några svettattacker, och matt i musklerna är jag ju jämt, men annars är det rätt bra. Man får passa på att njuta medan det varar. På kvällen blir värken i princip alltid värre och idag är inget undantag. Men det är inte så farligt, jag överlever. Vetekudden är skön på nacke/hals/bröst. Synd bara att värmen även gör att jag blir ännu mer svettig.
Det blir en lugn kväll. Stora sonen är ute, men resten av familjen tittar på en film. Jag antar att det inte överraskar någon. Jag gjorde en fruktsallad på nätmelon, vindruvor och ananas till efterrätt. Gott och fräscht att äta till filmen. Efter filmen googlar jag recept till Crock-poten. Jag har en fläskytterfilé i frysen som jag tänker tillaga imorgon. Jag har hittat några intressanta recept. Nu ska jag bara välja vilket jag ska prova.
Nu är det rätt sent men jag är inte trött. Stora sonen är fortfarande ute och Lars och Lilleman sover. Jag sitter och funderar på allt och inget. Snart är det bara en vecka till röntgen. Slutet på väntan men början på..? Ja vad då? Jag ser fram emot att äntligen få veta vad vi har att göra med, men samtidigt är jag jätteorolig för vad läkaren ska säga. Det är tufft...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar