Dag 104 - "pudrar näsan" ofta och tankar om stress

Igår tog jag en sömntablett eftersom jag sovit dåligt i några nätter. Tänkte att det skulle vara skönt med en god natts sömn. Visserligen var det nästan fullmåne, men sömntabletten borde ju trumfa det, eller? Nä tydligen inte. Eller så var det något annat problem, för jag sov inte alls bra. Det tog tid att somna och när jag väl gjorde det så vaknade jag ideligen. Varje gång fick jag dessutom springa på toaletten och kissa. Och inte bara en skvätt utan ett vattenfall! Konstigt? Jag brukar inte alls behöva gå på toaletten på natten (om jag vaknar kanske jag går en gång, men oftast inte för att jag måste). Är det månne vatten som lämnar kroppen pga att jag trappar ner på kortisonet? Jag känner mig inte lika svullen och spänd i kroppen, så det kanske är så. När jag vägde mig hade jag gått ner 0,6 kilo från gårdagen. 

Dagen har varit väldigt stressig. Jag har haft mycket att göra och dessutom fått ett gäng nya inbjudningar på mailen till möten och  workshops. I min roll som kompetensområdesansvarig ingår att vara med i olika projekt och utredningar och det verkar som om det är en lavin av dessa just nu. Det är en utmaning att inte stressa upp sig. Jag har inget val utan MÅSTE ta det lugnt och inte stressa upp mig, annars går det illa.  

Idag tog jag för ovanlighetens skull bilen hem själv. Jag tog en tur förbi Stadium för att lämna tillbaks Lillemans jacka. Jag köpte den i höstas och han hade precis börjat använda den nu igen när dragkedjan gick sönder. Det är den där lilla plastbiten som sitter längst ner och ska hindra att själva dragmojängen lossnar från dragkedjan. Expediten sa att den inte går att laga så hon reklamerade jackan. Eftersom jag handlade på Stadium-kontot i söndags så frågade jag om det gick att sätta tillbaks pengarna så skulden där blev mindre, och det gick bra det. Det är bra service det! Efter det gick jag till Clas Ohlson och köpte en elektrisk värmedyna. Sen åkte jag hem och provade genast värmedynan. Den funkar väldigt bra på rygg/midja där det annars är svårt att få vetekudden att ligga rätt. Den är ett bra komplement till vetekuddarna. 

Det är grabbarnas matlagningsdag idag. De hade planerat att göra potatis- och purjolökssoppa men ändrade sig och gjorde pannkakor. Jag gör i princip aldrig pannkakor för jag tycker inte att det är mat "på riktigt". Som fika eller lättare lunch eller att ta med på en utflykt är det ok, men inte som middag. Men nu är det ju grabbarna som bestämmer och då blev det pannkaka till middag. Lars är med dem i köket och hjälper till. Jag sitter i soffan och försöker att inte gasta alltför mycket goda råd till dem. Nåja, det var ju gott i alla fall. Vi hade egen äppelmos och hallonsylt till, då blev det ännu godare.

Ikväll ska jag inte ta någon kortisontablett. Sen är det en tablett på morgonen i fem dagar som gäller innan jag slutar helt. Jag har fortsatt att springa på toaletten under dagen så jag måste ha förlorat flera liter vatten under senaste dygnet! Eller nä, troligtvis inte liter även om det känns så, men ändå, känns som mycket. Det får gärna fortsätta så för jag märker redan att det påverkar min hemska kortisonbuk positivt, dvs. den blir mindre! Jag hoppas att jag ska känna mig mindre slut och trött i kroppen om jag går ner i vikt. 

Jag har tagit det lugnt i eftermiddag/kväll och mest suttit i soffan och läst eller tittat på tv. Jag somnade till ett tag i soffan innan Lars kom hem. Dessa tupplurar är så sköna och så viktiga. Jag har fått omvärdera en hel del i mitt vardagsliv. Jag som är så van att vara igång och plocka och städa och fixa hela tiden har fått slå ner på takten ordentligt.  För att jag ska kunna fungera och må bra (så gott det går) måste jag ta det lugnt. Jag får fortfarande utbrott av plötslig energi och då passar jag på att göra sånt jag lagt åt sidan till en bättre dag. Nu när jag slutar med kortisonet undrar jag hur de kommande veckorna innan operationen kommer att vara? Jag är försiktigt optimistisk men vågar inte säja mer än så. Jag tar en dag i taget.