Dag 4 - en riktigt bra dag

Snön har fortsatt att falla under natten. Lars är fortfarande bortrest så jag åker till jobbet med min granne, skönt att slippa skotta på morgonen.  

Jag vaknade mitt i natten och tokfrös. Så mycket att jag inte kunde förmå mig upp ur sängen för att hämta en filt. Så jag tog Lars täcke över mitt och då blev det varmare men jag började istället kallsvettas. Konstigt? Är det oron, kortisonet eller kanske jag är på väg in i "den tiden av livet" precis nu? Nåja, jag vaknade på bra humör och det har gått bra att jobba. Rutiner är bra för då tänker man inte så mycket.

Hemma blev det snöskottning igen med stora sonen och sen lagade jag mat. Laga mat är som  meditation för mig. Jag får sån frid i sinnet när jag gör det. Idag blev det en kycklingfärslimpa med ajvar relish och potatismos till middag, riktigt gott! Vi passade på att titta på en film medan vi åt idag med. Det blev en gammal favorit, "Ace Ventura, Pet Detective". Så där lagom knasig.

Idag har det varit en riktigt bra dag utan så mycket funderingar. Just idag är jag stark! Jag får passa på att njuta av de dagar som känns normala och jag mår bra, för vem vet hur det blir sen när jag får reda på mer. Carpe diem på riktigt! Och titta vilka fina blommor jag fått av mina underbara vänner, det värmer verkligen i hjärtat :)

 

 

Kvällens fundering

 

Den är en konstig känsla av overklighet att inte veta vad som väntar runt hörnet.  Det värsta är ovissheten. Plötsligt är framtiden som ett vitt papper. Jag vet ingenting och kan ingenting planera. Det är som om jag håller andan.  Jag tror inte att jag riktigt kommit in i acceptansfasen än, behöver nog mer kött på benen för det. Men jag har bestämt mig för att inte ringa doktorn...inte just nu i alla fall, vi får se hur det blir om  beskedet dröjer.