Dag 1 - den deprimerade sanningen

Vaknade på lördagmorgon och kände mig helt som vanligt. Ute skimrar snön vit och det är minus 22 grader. Jag spelade lite solitär och läste Aftonbladet på mobilen. Det är så skönt att ligga och dra sig på helgmorgnarna. Sen var det som om någon gett mig en smocka i ansiktet när jag plötsligt fylldes av vissheten att det inte alls var som vanligt. Nä,  det är definitivt inte som vanligt och frågan är om det någonsin blir det igen. Jag började tokgråta och Lars höll om mig och tröstade mig. "Gud ger dig inte mer bördor än du kan bära" heter ett gammalt slitet ordspråk. Nu tror jag ju inte att det är Gud själv som lassar på bördorna. Utan istället att Gud vet hur stark jag är och att jag klarar av det här, att han finns här hos mig under både dåliga och bra tider, men kanske allra mest under dåliga.

 

Jag har fått kortison, Betnapred, som jag ska ta för att svullnaden runt tumören ska gå ner. Ja där är förklaringen till varför jag är svullen på vänster sida av ryggen! Sen ska jag även ta Omneprazol för magen eftersom jag får en hästkur kortison. Förhoppningsvis kommer mina symtom att lätta när svullnaden gått ner. Jag funderar mycket, vilket är helt naturligt. Jag har läst på nätet en hel del. Det finns så oerhört många varianter och jag har ingen som helst aning om vad jag har för typ av tumör. Vissa blir helt bortopererade, vissa har metastater till andra organ, vissa går inte att helt bort helt, vissa går inte att ta bort alls, vissa går att leva med livet ut, vissa dör man av....så det går inte att veta eller ens spekulera hur det går för mig. Kanske blir jag helt frisk, kanske får jag leva många år/några år till under medicinering, kanske blir jag lam om den sprider sig vidare, eller så kanske jag dör inom kort.  Man kan ju bli tokig för mindre! Det värsta just nu är alla tankar. Jag tänker på min mamma och pappa. Ingen förälder ska behöva se sitt barn dö. Och jag tänker på Lars och pojkarna...nä, det går bara inte att föreställa sig att jag inte skulle vara en del av deras liv. Jag MÅSTE försöka stoppa de negativa tankarna och koncentrera mig på tanken att det SKA gå bra!

 

Det blev en slö söndag. Jag orkar inte träffa folk, förutom familjen då. Jag har gått i pyjamas hela dagen, ja jag tog faktiskt på den igen efter duschen. Vi har tittat på film, tittat på längdskidor och hela familjen har varit ute på en kall men skön promenad. Vi åt en god middag och helt plötsligt fick jag överskottsenergi och gjorde en kycklingfärslimpa vi kan äta till middag imorgon eller på måndag (se gärna min andra blogg "IngelaC kök" där jag publicerar recept på maten jag lagar till min familj). Sen bytte jag lakan i sängarna och tvättade två tvättar. Nu ska vi poppa popcorn och ska se en till film. Vi gillar verkligen att titta på film och det är härligt att ha möjligheten att göra det i vårt mysiga biorum. Då kan man fly verkligheten ett tag.