Dag 17 - preliminärt operationsdatum...

Är det inte det ena så är det de andra sa kärringen när hon blödde näsblod! I natt var det som helt omöjligt att sova. Jag vände och vred på mig i en evighet, vände på täcket och kudden fler gånger. Jag hade ingen vidare värk eller ömhet som störde utan hittade bara ingen skön position att sova i, fick ingen ro i kroppen. På väg till jobbet fick jag svaret varför...fullmåne! Jag sover alltid som en kratta när det är fullmåne. Hade inte koll på att det var det nu.

Jag ringde till sköterskorna som koordinerar operationer direkt på morgonen. De ska ringa upp i eftermiddag. Jag är spänd som en fiolsträng idag. Jag vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå. Å ena sidan är det rätt skönt att (låtsas att) allt är som vanligt. Men å andra sidan så är jag otålig och vill att något ska hända, att vi ska gå vidare.  Det känns både skönt och jobbigt på en gång.


Idag hade vi kompetensområdesansvariga möte. Jag passade på att berätta. Tystnad och chock först. Som en tjej sa - Jag saknar ord! Det kan jag förstå, det är svårt att ta till sig. Men jag sa att de så gärna får komma direkt till mig om de funderar över något. Jag är helt öppen och villig att prata om det. De tackade mig för att jag berättat det.


Sen var det dags att träffa en gallerist som skulle visa konst. Jag är med i styrelsen för konstföreningen och det är verkligen ett privilegium att få vara med och välja konst för medlemmarnas räkning. Den här galleristen är dessutom en favorit. Han är supertrevlig, har mycket fin konst och ger oss alltid ett bra pris. Jag har bokat en tavla som jag ska köpa privat av honom senare. Den är av en armenisk konstnär som heter  Gor Avetisyan. Jag har länge velat ha en av hans tavlor och just den här kändes helt rätt. Men jag var tveksam eftersom jag tyckte det är mycket pengar nu när jag ska vara sjukskriven. Men då sa tjejerna något bra. Tavlan är abstrakt och man kan se motivet som att det är "baciller". De får hjälpa mig att ta bort den otäcka tumören. Det kommer att vara min "bli frisk tavla".


Så har jag pratat med en väldigt trevlig sköterska då.  Jag blev emellertid så stressad att jag på en gång glömde vad hon heter (J eller R)?. Hon hade inte så mycket mer att säga, men hon kunde i alla fall se att jag var uppsatt för operation preliminärt den 18 februari. Det skulle innebära att jag åker till Umeå den 17 februari. Eftersom hon inte kan svara på mer ingående medicinska frågor så ska hon sätta upp en telefontid med opererande läkare. Det är antingen Doktor P eller Doktor B som ska operera mig (vad hände med Doktor N? Eller är det ett förnamn och P och B är efternamn? Svårt att tyda när det är utländska namn). Sköterskan berättade att läkaren som ska ringa upp mig kommer att skicka ett brev med tiden. Men allvarligt alltså!  Ett brev?  Varför inte ett mail? Inte konstigt att det tar sån tid inom vården. Den ena läkaren har telefontid på torsdagar och den andra på måndagar. Hon visste inte vem av dem som ska operera så just nu vet jag inte hur länge jag får vänta på samtal. Jaha, bara att vänta igen då. Tur att jag är så tålmodig (inte)!


Inför operationen ska jag undvika: Ipren och magnecyl mm, förkylningsvirus och bakterier (HA, jättelätt i öppet kontorslandskap. Jag får nog skaffa munskydd som japanerna), eksem, öppna/infekterade sår.

Ute skiner solen. Det känns nog allt som om det är lite vår i luften. Så härligt nu när det blir allt ljusare för varje dag som går.

Tillägg:  Sköterskan J ringde upp igen (nu noterade jag namnet i minnet). Hon har bokat in en telefontid med Doktorn. Han heter Doktor T, P var förnamnet. Jag fick tid på eftermiddagen måndag 8 februari. Bra, då veta jag och slipper vänta på brev med tid!