Dag 19 - mår prima!

Jag har faktiskt haft en hyfsad natt, i alla fall om man jämför med de två tidigare fullmånenätterna. Skönt att vara pigg på morgonen som omväxling. Det är varmt ute, plusgrader. Synd, den vackra vita snön blir gråbrun och smutsig. Men det positiva är att solen skiner och det känns som vår i luften. Jag köpte ju en tavla av en gallerist härom dagen. En av mina arbetskamrater köpte också en tavla. Så på lunchen idag åkte vi till Ramgubben för att få dem inramade. Vi åt lunch på lunchrestaurangen på Skönsbergs Folkets hus. Jag har bara ätit där en gång tidigare och det var i höstas när konstföreningen hälsade på hos Ramgubben och köpte konst. Det är ett sånt där klassiskt lunchhak med rejäl mat för arbetande folk, inget tjafs eller krumelurer. Det är pensionärer och män i arbetskläder som äter där...ja  de två gångerna jag varit där i alla fall. Det är rätt befriande att äta på ett sånt ställe till skillnad från de lite striktare restaurangerna för kontorsfolk. OK, jag är medveten om att jag nu gör skillnad på folk och folk, restaurang och restaurang. Men det är inte alls illa menat. Det bara det att de är så himla olika. För samma peng, eller mindre, kan man äta husmanskost tills man spricker.  Jag åt laxwallenbergare med sås, fläskkarré med champinjonstuvning, stekt potatis och en massa grönsaker. Sen avrundade jag med kaffe, kaka och konserverad frukt. Behöver jag nämna att jag är mätt?!

Jag mår prima idag! Ja förutom att jag har värk på framsidan av bröst och hals då - sitter med vetekudden för det lindrar med värme. Men värken är jag så van vid, det är liksom normalläge nu för tiden. Jag försöker nonchalera den så gott det går. Så värken åsido, jag mår verkligen prima.  Känner mig pigg, glad och energisk. Go och gla' kexchokla'! (nu blev jag sugen på kexchoklad!). Vad skönt med en dag när det nästan känns som om "vanligt".


Jag har inte börjat räkna ner dagarna inför operationen. Så än känns det som om det är gott om tid kvar att göra vad jag nu vill göra innan det är dags. Men ikväll ska jag bara ta det lugnt. Har inga planer alls och det kan också vara skönt. Jag säger som Nalle Puh:
 "- Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra".
Undrar när jag börjar känna stress inför operationen? Jag känner bara förväntan nu, men det är väl för att jag inte har den blekaste aning om vad jag ger mig in på.  Antar att jag kommer att bli stressad längre fram.