Dag 18 - Det går ju rätt bra, men ibland väller det över...

Ska man nu ha en tumör så varför inte ta i rejält på en gång, eller hur? Så varför inte en hjärntumör? Ja kul, och så placerar vi tumören på ett svåropererat ställe också så blir det ännu mer spännande! * Suck* Hjärntumör, hjärntumör, hjärntumör... det låter inte ett dugg bättre ju fler gånger man säger det. Visserligen är sanningen att ingen vet vad det är för en rackare förrän den är borta. Men läkarna är ju specialister och har troligtvis sån erfarenhet inom området att de med stor sannolikhet  kan "gissa" rätt med hjälp av röntgenplåtarna.  Jag måste vänta två långa veckor innan jag får prata med läkaren. I går kändes det helt ok att jag fått ett datum att förhålla mig till, men idag  känns det som om det är en oändligt lång tid att vänta. I och för sig har de två veckor som gått sen jag fick reda på att tumören existerade gått tokfort så ja... de två kommande veckorna kanske går lika fort. 

Jag kanske verkar stark och rätt obekymrad. Det är jag också till stor del, men det måste jag ju. För finns det något alternativ egentligen? Jag kan ju inte bara ge upp och deppa ihop. En del av mig är livrädd. Livrädd att det är allvarligare än jag vågar erkänna för mig själv att det faktiskt kan vara. Livrädd att det inte kommer att gå bra. Men de känslorna får inte ta över. Jag måste vara stark och positiv och tro att det kommer att gå bra. Inställning är allt...ja inte allt då...men ni förstår vad jag menar. Om man inte tror att det går bra så gör det sällan det heller. Jag har bestämt mig för att koncentrera all min kraft åt att det ska gå bra. Sen kommer jag såklart att bryta ihop under resans gång, men förhoppningsvis kan jag samla ihop mig och resa mig igen varje gång det händer.

Jag har haft ännu en jobbig natt med lite sömn. *Suck* Vilken tur att jag inte kräver så mycket sömn för att fungera ok. Men det är klart, någon natt med ostörd sömn skulle ju vara kung! Idag är jag lite ilsk och förbittrad över mitt öde.  Jag har nog inte varit arg tidigare så det är rätt befriande. Ilska är inte heller enbart negativt, det föder jävlar anamma och beslutsamhet också. Tröstäter några Turkish Delight som jag fick av mina handläggare i julas. Det är gott det, passar en gottegris som jag!

Lilleman har haft friluftsdag idag. De har tre friluftsdagar nu i början av året. Han valde att åka slalom på Södra Berget. Det är verkligen en ynnest att ha en backe så nära hemmet/skolan. Lärare och föräldrar skjutsar upp grejerna och barnen går upp. Bra uppvärmning!  Stora sonen åkte upp och hämtade honom när dagen var slut.


På lunchen publicerade jag ett inlägg på Facebook. Det är så pass många som vet om det nu att det kändes som rätt tid att "go public" med det. Jag har ju varit öppen med mina hälsoproblem under 2015 och tycker det är schysst att berätta vad det hela mynnade ut i. Jag får mycket positiv feed-back, det gör gott i själen. Tack!