Dag 385 (240) - får en uppenbarelse om Chiari och huvudvärk

Så här är det - jag har inte lika ont nu. Jag har märkt det i några dagar. Är det en tillfällighet? Är det på grund av att jag börjat träna? Eller är det helt enkelt så att det faktiskt är på gång att bli bättre?

Sovmorgon. Stora sonen var uppe och stökade tidigt för han skulle jobba övertid på jobbet. Jag vaknade såklart. Jag vaknar av minsta lilla. Det har jag gjort sen barnen var små och det verkar aldrig gå ur mig. Men det gjorde inget att jag vaknade för jag skulle ändå ta min medicin. Jag kunde ha stannat uppe då. Egentligen hade jag sovit nog länge för jag lade mig i bra tid igår. Att gå upp tidigt och sitta i lugnet och tystnaden med en kopp te. Det är en härlig tanke, men det stannade vid tanken för jag lade mig igen och somnade om. Lite onödigt för jag sov för länge. Och hur vet jag det då? Jo jag hade huvudvärk när jag vaknade. Det blir så ibland. Jag brukar säga att jag inte har den vanliga "Chiari-huvudvärken" men det är en sanning med modifikation. Som jag läst mig till är det vanligt att de med Chiari har vansinnigt hemsk huvudvärk, som migrän fast värre. Så är det inte för mig. Jag kan få värk i ett band från öra-nacke-öra. Inte så värst hemsk, mest en dov dunkande värk i bakgrunden. Irriterande, men inte så farligt. Jag tar en värktablett och då brukar den ge med sig. När jag fick diagnosen visste jag inget alls om Chiari och när läkaren frågade om jag hade huvudvärk så sa jag nej. Jag hade så otäck neuropatisk värk på andra ställen att jag inte alls tänkte på den milda huvudvärken jag ibland fick. Men det var då det. Jag får en uppenbarelse. Jag kommer plötsligt ihåg att innan jag fick diagnosen hade jag huvudvärk på morgonen mest varje helg när jag sovit längre. Och jag kommer även ihåg att jag hade hemsk värk i nacken. Så hemsk att jag grät. Så hemsk att jag trodde det var något fel på mig, något allvarligt fel. Jag bad till Gud om hjälp eftersom jag var så rädd. Vad konstigt att jag glömt bort det?  Jag tog inte en huvudvärkstablett när jag gick upp. Jag hoppades att huvudvärken skulle försvinna av sig själv. 

Sen frukost framför tv:n. Vi såg på "På spåret" som vi missade igår. Sen bytte vi lampor till de vi köpte igår. Eller, det var mest Lars som gjorde det, men jag hjälpte till. Lite trixigt var det, men det blev jättebra. Jag dammsög och satte igång en tvätt. Sen var det dags för längdskidor så vi fixade fika och bänkade oss vid tv:n igen. Sprint i Falun. Det var oerhört spännande. Jag höll för ögonen, hejade på, hurrade, hoppade i soffan *puh* Stina Nilsson vann! Så härligt. På herrsidan gick det lite sämre. Några olyckliga fall och trängningar var till nackdel för svenskarna och då blev jag förbannad, men det är ju inget att göra åt. Bättre lycka nästa tävling.  Efter tävlingarna fortsatte jag att städa och plocka. Dagen gick och plötsligt var det dags att tänka på middagen. Och vi som hade tänkt gå ut och gå i solskenet. Men ok, det får vi väl göra imorgon då. Vi åkte till Willys och handlade. Vi passade på att handla inför veckan när vi ändå var där. Lars gjorde middagen. Det blev färsk pasta med kyckling massamang curry. Gott men starkt. 

Senare på kvällen åkte stora sonen till en polare och resterande familj bänkade sig i biorummet med efterrätt - panacotta med bärsås - och tittade på film. Lilleman valde film. Det blev "Mad Max:- Fury Road". Jag har sett den två gånger förut men det gör inget för det är en bra film. Charlize Theron är grym som Furiosa i filmen. 

Jag hade fortfarande inte ont när jag gick och lade mig. En väldigt bra dag.