Dag 371 (226) - 372 (227)
Tripp till Ånge, kalas, ut med julgranen och kalas igen

Lördag - natten var förvånansvärt nog riktigt bra. Men jag klagar inte. Varje bra natt är guld värd. Vi steg upp lite tidigare än vi brukar på lördagar för vi skulle åka till Ånge och hälsa på mamma. Den här gången var det bara jag och Lars. Grabbarna tycker det är skönt att vara ensamma hemma. Vi är ju inte ute och far omkring så mycket så det är sällan grabbarna är ensamma. Det unnar jag dem. Vi for först ut på Birsta och gjorde några ärenden sen åkte vi vidare mot Ånge. Solen sken från en blå himmel och det var minus sex grader. En riktigt vacker dag som fick vårkänslorna att börja gro i mig. Vi åkte genom ett sagolandskap med skinande vit snö på marken och på träden. Rena Narnia. Jag bara satt och njöt och kände att själen fick näring. Jag missade att ta kort när det var som allra finast men fick i alla fall några som blev rätt fina. Kontrasten mellan det klarblå och det vita var så vackert. 

I Ånge åt vi lunch och sen hjälpte Lars mamma med några grejer i lägenheten. Jag och mamma åkte på ICA och handlade. Efter att ha umgåtts ett tag åkte vi alla tre till Ljungaverk för att ta en fika hos min syster. Som vanligt hade min syster bullat upp med fika. Hon är fantastisk när det gäller att göra det där lite extra. Syrrans man och yngsta son var också hemma och fikade med oss. När jag och Lars åkte hem stannade mamma kvar för att äta middag hos dem. 

När vi kom hem var det bara att snabbt svida om. Vi skulle gratulera M som fyllt 50 år.  Herr och fru M ville bjuda oss på middag innan vi åkte till M. Grabbarna skulle beställa pizza så det gick ingen nöd på dem. Stora sonen skjutsade oss till Herr och fru M. Så praktiskt med en son med körkort.  Vi fick oxfilé sous vide. Det går inte av för hackor det. Svågern fick en sous vide maskin i julklapp av jobbet. eller ska få, för han har inte fått den än. Vi har pratat rätt mycket om det och fru M var så nyfiken att prova så hon köpte en enklare variant. Det funkade jättebra. Köttet blev fantastiskt mört och helt jämnt stekt. Jag tittar på massor av matlagningsprogram på tv och kockarna använder gärna sous vide metoden om de har tid. Jag tror inte att jag köper en sån maskin för de är både dyra och utrymmeskrävande. Men visst vore det kul att ha en. Den som lever får se. Ser ni var jämt rött och fint köttet är!

Efter middagen skjutsade familjen M:s yngsta son oss till M och G. Det kom ett par till också. Vi har träffat dem någon gång fast har bara bytt något ord med dem. Men de var trevliga och pratsamma så det gick bra. Vi drack vin och åt av buffén som M bullat upp. Oj oj. Och vi som redan var så mätta efter allt gott vi ätit under dagen. Men det gick faktiskt ner mer. Jag tog det lugnt med alkoholen för även om det är ok ur medicinsynpunkt så sover jag oftast sämre om jag druckit och jag vill inte riskera mina nätter. Sömnen är så viktig. Tyvärr öppnades balkongdörren i tid och otid. Jag vill inte vara till besvär och hindra dem att öppna den när de tycker det är för varmt. Men samtidigt måste jag se om mitt eget hus. Jag bad om att få låna en schal som jag lade över vänster axel och försökte på så sätt hindra att jag blev för kall. Senare på kvällen satt killarna i vardagsrummet och tjejerna i köket. Efter ett tag kände jag mig utanför och det är den värsta känsla jag vet. Kanske var det för att de andra tre känner varandra. Jag vet inte. Det är trevliga tjejer och jag tror inte alls att de menade att exkludera mig. Jag brukar kunna ta plats och vara med, men kanske var det för att jag började bli trött och värken kröp på mig. Jag låtsades som om inget var fel. Jag är så less att vara annorlunda. Jag vill vara "normal", som alla andra är. Ibland känns det som om jag lever i en annan värld, som om jag är osynlig. Det är inte andras fel, det är jag som inte alltid orkar hålla uppe skenet. Energin tar slut. Värken gör sig påmind och jag går från att vara extrovert till att vara introvert. Jag vill inte att man ska ta extra hänsyn till mig jag vill bli behandlad som alla andra. Fast utan att bli kall och gärna få förståelse när jag inte orkar mer....eeehhh... ja det blir ju svårt att kombinera. Man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar. 

Jag ringde till stora sonen och han kom och hämtade oss. Lars var också redo att åka hem. Han somnade snabbt när vi lagt oss men det gjorde inte jag. Jag var iskall på vänster sida och värken kröp i mig. Det ilade och brände samtidigt som det var som om det rann isvatten under huden. Jag tog en fleecefilt och rullade in mig i den. Efter ett långt tag började värmen komma tillbaka, men gissa vad...jag började svettas som bara den. Jamen visst, varför inte göra det värre? *suck* Jag kunde inte ligga utan täcke för då började jag frysa och jag kunde inte ligga under täcket för då svettades jag. Pest eller kolera. JAG ÄR SÅ LESS PÅ DEN HÄR SKITEN!!!


................................................................................................................................................

Söndag - Ja natten var som sagt rena skitnatten. Jag var så himla trött när mobillarmet väckte mig.  Jag snubblade upp ur sängen och tog min medicin och sen tillbaka till sängen där jag somnade om. Jag steg upp sent och åt frukost när det egentligen var dags för lunch. En sak är jag tacksam för och det är att mina barn är så stora att de klarar sig själva. Tänk om det här helvetet kommit när de var små?  Efter en dusch kändes det i alla fall bättre. Vi har kvar julgranen. Den skulle väl ha tagits bort i fredags på tjugondag knut men det orkade jag inte då. Förresten så älskar jag min julgran och skulle ha kunnat ha den kvar längre men nä, nu är det dags. Hela familjen hjälpte till att klä av den. Som jag sagt tidigare så har jag väldigt många kulor i granen och de ska tillbaka i sina förpackningar. Sen blir det som Tetris att få plats med alla förpackningar i den stora kartongen men jag lyckades. Nu blir det till att vänta nästan ett år innan det blir jul igen. 

På eftermiddagen åkte vi till herr och fru M igen. K fyller år och vi skulle gratulera henne. M och G var också där. De var ganska trötta. Det är inte konstigt eftersom de festade både på fredag och lördag till tidigt på morgonen. K hade bakat en citronkladdkaka. Den var jättegod. Och kaffet var också väldigt gott eftersom jag inte hunnit dricka något idag. Efter någon timme åkte vi hem till vårt. Vi hade stannat till på ICA på vägen hem och när jag skulle plocka in sakerna i skafferiet så fick jag plötsligt städinspiration. Jag plockade ut allt ur skafferiet, torkade alla hyllor och slängde bort det som blivit gammalt. Å vad fint det blev. Sen lagade jag mat - kyckling i mangochutneysås och ris. Gott! 

Idag har inte värken besvärat mig så mycket, men framåt kvällen började det krypa i huden. Jag hade inte märkt det tidigare men huden kändes plötsligt alldeles kall. Normalt sett gör det inget men det är ju inte normalläge för mig nu. Jag hade hållit igång tidigare och borde ha satt på mig långärmat när jag satte mig för att titta på tv. Kortärmat är inte lyckat nu för tiden. När jag gick och lade mig befarade jag det värsta men jag försökte koppla bort värken. Men nä, det gick inte. Jag tog därför på mig en långärmad tajt t-shirt. Det hindrar täcket från att göra ont mot kroppen när jag rör mig. Ja det är väl bara att acceptera att jag får sova i kläder av och till även om jag inte gillar det.