måndag 23 januari 2017

Dag 380 (235) - katastrofal natt och mycket värk på eftermiddagen

Jag sov KATASTROFALT dåligt. Det var fel på allt. Det var för varmt och sen för kallt. Kudden var knölig och oskön, vände på den hela tiden. Täcket var inte skönt, det var för tungt, benen snärjde in sig i det. Jag kände mig klarvaken men samtidigt otroligt sömnig. Jag hade ont och fick till slut ta på mig en långärmad t-shirt. Inget jag gjorde hjälpte och det var inte förrän framåt fyratiden jag slutade titta på klockan. Det är inte fullmåne. Det var inte mer värk än normalt, till att börja med i alla fall. Men det var "natten efter pappas dödsdag". Pappa dog ju den 22:a september förra året. Det undermedvetna som spelade mig ett spratt? Min mamma sov också dåligt och även min bordsgranne på jobbet. Konstigt...


Det är plusgrader ute. Vansinnigt. Eller ja, konstigt i alla fall. 2016 var det varmaste året sen mätningarna började 1880, och det tredje året på raken som man slår värmerekordet. Det är skrämmande. Och skrämmande är även att den just tillträdde president Trump inte tror på klimatförändringar. På vita husets webbsida har fliken för klimat försvunnit och enligt nyheterna har Trump sagt att tidigare president Obamas klimatplan är "skadlig och onödig". Ja vad ska man säga? Under dagen börjar solen skina. Det är en vacker dag och man kan trots allt inte undgå att känna hur vårkänslan spirar i kroppen. När jag senare på dagen gick hem hörde jag vårfåglarna kvittra som besatta. 

Förmiddagen var vikt till möten och det blev på grund av det en sen lunch. Mina snälla kollegor väntade på mig så jag slapp äta ensam. Det är inte kul att sitta ensam och äta. Då skyfflar jag bara in maten så snabbt det går. Det är inte ett dugg roligare nu än det var när man gick i skolan. Känns som om all tittar på en och tycker synd om en för att man inte har någon kompis (ja det är kanske lite löjligt, men ändå...). Jag hann inte mer än att svara på mail och hand om mina kompletteringar på eftermiddagen. Sen var det dags att gå hem. Jag hade fått riktigt ont då. Varför får jag ondare när jag jobbar än när jag är hemma? Stress, kyla, något annat? Jag gillar mitt jobb och visst är jag stressad ibland men jag tycker att jag klarar det bättre och bättre. Fast det onda kommer ändå någon gång efter lunchen, nästan varje dag. Det är så frustrerande för jag hittar ingen röd tråd. Och hur ska jag kunna planera för att börja jobba heltid? Jag jobbar mina 75% och det är vad jag klarar av trots att jag känner mig så mycket bättre än från början. I och för sig så är det främst hjärntröttheten som gett vika. Värken är fortfarande kvar, mer eller mindre, men den är alltid där. När jag får så här ont är det svårt att fungera för varje rörelse retar nerverna i  huden. Det är svårt att förklara riktigt för det jag kallar värk är inte traditionell värk. Det bränner, svider och ilar i huden. Som när man bränt sig på strykjärnet. Ibland är det istället som att det isar i huden, som om det går iskall väska genom ådrorna. Det kryper i huden och det är som när man plötsligt ryser till, fast mitt "rys" pågår under en lång tid. Det gör ont i huden när den kommer i kontakt med kläderna. Det kliar och stoppar inte trots att jag kliar och kliar. Och ibland gör det ont "på riktigt". Jag är fortfarande svullen på vänster sida och när jag kliar mig så är det som om jag har en vaddering så kliandet ligger för djupt ner för att komma åt. Idag blev en sån dag när värken nästan var olidlig. 

När jag kom hem kastade jag av mig alla kläder och tog på en mjuk pyjamas. Sen tog jag en kopp Chai-te och en lussebulle (nästan slut på bullar nu) och satte mig i soffan med värmedynan på vänstra sidan av ryggen. Värmen hjälper oftast men när det är så illa som idag så blir det först ännu värre. Det kliar och svider ännu mer innan det lägger sig. Det tog tid innan det gav med sig idag och riktigt borta är det ju aldrig. Tänk ändå vad bra det är att jag har den här 25% sjukskrivningen så jag kan gå hem och "kurera" mig så här. Det hade ju inte gått på jobbet. Nu blev jag sittande i soffan nästan till Lars kom hem. 

Nu till en annan sak. Jag skriver alltid att jag dricker en kopp Chai-te. Varför specificera att det är Chai? Tja, jag vet inte varför faktiskt. Det bara blev så. Chai är inte det enda te jag dricker men det är det jag gillar bäst. Jag har provat massor av sorter och hittat min favorit (även Lilleman och Lars har kommit på hur gott det är. Stora sonen håller sig till teet från Marks & Spencers). Det är ju högst personligt vad man gillar men jag vill ändå tipsa om att prova den här. Innehållsförteckningen är på sniskan, sorry!


Vid halv fem reste jag mig ur soffan. Det var bättre men inte bra. Men maten ska lagas och nu när jag inte mår lika dåligt är det bättre att jag koncentrera mig på matlagning istället för att sitta i soffan och tycka synd om mig själv. Jag var sugen att laga vegetariskt idag med. I och med att jag försöker laga mat med det jag har hemma är det till att använda fantasin. Jag hittade ett halvt paket lasagneplattor i skafferiet så lasagne it is!  Ytterligare en utmaning då är att stora sonen inte äter mjölkprotein, men det löser sig oftast. Det blev en vegetarisk lasagne med lager av tomat- och morotssås samt stuvad bladspenat och slutligen valnötter  på toppen. Den blev väldigt god. Jag ger mig själv en klapp på ryggen för påhittigheten. 

Lars letade efter skridskor på Blocket och hittade ett par i precis rätt storlek på Alnö. Så efter maten åkte jag, Lars och Lilleman dit för att prova dem. De passade och efter en swish av 250 kronor så var skridskorna våra. Blocket är bra och Swish är suveränt. Nu får vi se om det finns någon is på torsdag. Med den här värmen så vet man inte. Plus fyra grader på kvällen. 

Värken gav med sig mer och mer under kvällen. Jag hoppas kunna sova i natt för jag behöver verkligen sömnen. Önska mig en god natt! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar